Aftonbladet – 8 september 1864, sida 2

Dot sednaste lernvägslånet. Under denna rubrik läser man i gårdagens Posttidning: Sedan hrr fullmäktige i riksgäldskontoret den 1 September, eller så snart något derom fått meddelas, till nu församlade statsrevisorer afgifvet en särskild berättelse? om ofvannämnda låneaffär, äro vi satta i tillfälle att ur densamma meddela den af oss utlofvade fullständiga redogörelsen för lånevilkoren, lemnande af den öfriga berättelsen följande korta sammandrag. Först genom statsutskottets skrifvelse af den 8 Okt. nästlidne år meddelades fullmäktige det dem af rikets ständer afgifna uppdrag, att, under iakttågande af hvad rikets ständer stadgat i afseende på obligationernas beskaffenhet och lydelse, upptaga ett lån af högst 35 millioner riksdaler —, till fortsättningen af statens jernvägsbyggnader samt då anvisade låneunderstöd för enskilda jernvägars anläggande — på det sätt fullmäktige funne lämpligast och ändamålsenligast, för beredande af de för staten mest fördelaktiga vilkor. Samma dag som denna skri velse afläts och ankom till fullmäktige, beslöts att i likhet med hvad som skedde, då 1860 års jernvägslån anskaffades, hugade låneöfvertagare skulle genom utfärdad kungörelse underrättas om det beslutade lånet och viss tid utsättas för inlemnande af låneanbud. Enligt denna, kort derefter i ej mindre svenska än tyska, franska och engelska tidningar införda kungörelse kunde anbuden ingifvas före den 5 påföljande November, hvilken dag de förseglade anbuden skulle öppnas och pröfvas. Ehuru åtskilliga gjorda förfrågningar och framställningar läto förmoda att flera anbud vore att förvänta, hade vid den utsatta tiden endast tvenne bestämda låneanbud inkommit; af hvilka det ena endast afsåg en lånesumma af 5, högst 6 millioner rår rmt. Deremot hafva både inom denna tid och efter dess förlopp fullmäktige fått emottaga flera erbjudanden att medverka vid det önskade lånets upptagande, äfvensom anmälanden om framdeles tillämnade låneanbud. Sedan det efter underhandlingar mellan fullmäktiges deputerade och ombuden för dem som inlemnat anbuden visat sig att af riksgäldskontoret yrkade förändringar och jemkningar i vilkoren icke medgåfves, funno sig fullmäktige (enligt protokollerna af den 7, 10 och 12 Nov.) icke kunna antaga något af de ajorda anbuden. Beträffande åter den af några utländska banker och penningeassociationer erbjudna medverkan eller erbjudande att öfvertaga lånet i kommission ansågo fullmäktige, isynnerhet under dåvarande politiska och finansiella förhållanden, betänkligt och föga ändamålsenligt att, utan all garanti för länets erhållande och derför med-ifna vilkors antaglighet på utländska penningmarknaden, försöka en omedelbar upplåning, vid hvars verkställande erbjudet biträde visserligen kunde påräknas, men för hvars gynnsamma resultat ingen säkerhet förefunnes?. Emot uppdragets öfverlåtande i kommissionsväg åt ett utländskt bankirhus förekom äfven den betänkligheten, att det då blefve nödvändigt att detta bankirhus utan förut lemnad valuta och utan tillfredsställande kontroll under längre tid finge innehafva och kunde utlemna de i hvarje innehafvares hand gällande statsobligationerna. Efter afgörandet af nämnda låneanbud och i sammanhang dermed gjorda framställningar. hafva fullmäktige oafbrutet fortsatt sina öfver-. läggningar angående hvad under dåvarande, för all upplåning inom och utom landet särdeles ogynnsamma, förhållanden kunde och borde tillgöras samt omförmält i berättelsen särskildt det väckta och till förberedande åtgärder befordrade förslaget att utrikes anskaffa åt riksgäldskontoret en tillfällig kredit, under afvaktan å å den allmänna penningställningens förbättrande eller upphörandet af de politiska förvecklingar, som i förening med flera, samtidigt sökta, nya statslån märkbart försvårat de förut fordrade 1ånevilkoren. Som likväl efter uppgjorda förslagsberäkningar riksgäldskontoret åtminstone icke under de första månad hade behof af en