ingen saknades. Man hade all möda i verlden att kunna öfvertyga henne om, att hon måste flytta. Tyvärr drabbades hon dock af en vida störrre olycka. Som den jemförelsevis betydliga summa, man funnit hos henne, tydligen ådagalade att hon ej behöfde tigga, förbjöds det henne att hädanefter anlita den allmänna välgörenheten, och hon måste lemna sin plats vid kyrkporten ännu mer förtviflad än hon var öfver att nödgas lemna sin ruskiga vindskammare.