Aftonbladet – 7 september 1864, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Den pneumatiska jerubanan i London. Den 27 Augusti öppnades i närheten af kristallalatset ett kort stycke af den pneumatiska jernbanan. som är anlagd af ingeniören Rammell för att visa principens användbarhet för personbefordring. Såsom bekant har en längre sträcka pneumatisk jernbana, anlagd i en underjordisk erntunnel af små dimensioner, någon tid trafierals i London, men denna är uteslutande inrättad för befordrande af brefpåsar, paketer, o.s.v. Den nu ifrågavarande banan är deremot anlagd i en af mursten byggd tunnel af 10 fots höjd och 9 fots bredd, så att stora jernvägswaggons kunna föras derigenom. Banan är 900 alnar lång och är anlagd med, hinder, d. v. s. en stigning af 1:18 och en betydlig curva, för att visa att äfven dessa kunna öfvervinnas. Den vid försöket använda waggonen är byggd såsom ett slags omnibus med längs efter begge sidorna löpande bänkar; den rymmer 30—35 personer och instigandet sker genom de vid vagnens begge ändar befintliga skjutdörrar. På vagnens ena ända är anbringad ett slags ram eller skärm, som upptager ungefär tunnelns vidd och är garnerad med en tät och bred krans af svinborst, som under färden stryker mot tunnelns sidor, hvarigenom farten ej hämmas, men luftens genomträngande så godt som alldeles förhindras. Genom en centrifuga!blåsmaskin drifves luften in i tunneln bakom vagnen när den skall drifvas framåt, men suges ut ur tunneln när vagnen skall gå tillbaka. på hvilken sednare tur naturligtvis också nytta drages af banans lutning, i det vagnen då till större delen löper på spåret af egen fart. Det använda lufttrycket är blott 5 lod på qvadrattummen och liksom passagerarne i intet hänseende derigenom generas skall rörelsen också vara jemn och behaglig, luften i tunneln fri och ren, och att stanna vagnen går mycket lätt. Turen göres på omkring 50 sekuns der, och som ej mer än ett spår finnes i tunneln, existerar följaktligen ingen fara för sam manstötning eller dylikt. Den enda fara, för hvilken passagerarne kunna utsättas, synes således bestå deri, att vagntåget af en eller annan anledning kan komma att bli stående midt inne i tunneln, då de mäste pröfva sin förmåga såsom fotgängare samt att andas i förtunnad luft. Ingeniören pästår emellertid att det hvarken är fara för det ena eller andra. -— En tiggerska, En af de gamla qvinnor, som anlita de gudfruktiges välgörenhet vid kyrkportarne i Wien, har nyligen måst flytta från en vindskammare, som hon bebott 1 ett halft århundrade, emedan huset skulle rifvas för att lemna plats för en ny gata. Då hon, trots förnyade påminnelser, icke kunde förmås att flytta, nödgades man mot hennes vilja föra bort hennes saker. Härvid favn man hos henne ett oräkneligt antal slantar, slagna under flera af de sednaste österrikiska herrskarnes tid; de voro gömda i alla vinklar och vrår af kammaren, i krukor och skålar, i strumpor, ja, till och med i askan i kakelugnen. Då gumman såg sin skatt kringströdd på golfvet, upphäfde hon verkliga klagorop och jämrade sig öfver att man plundrade henne på frukten af hennes sparsamhet och försakelser, en beskyllning, som dock var alldeles ogrundad, ty hon återfick alla sina slantar, hvilka hon genast satte sig ned att räkna flera gånger å rad, för att förvissa sig om att