Aftonbladet – 7 september 1864, sida 2

verkets utdragande på tiden. Ehuru ett konferensmöte var officielt beramadt till den 31 Augusti — heter det — har något sådant icke egt rum. Då man vid vapenstilleståndstraktaten antog, att fredsunderhandlingarne kunde vara slutade till den 15 September, och det står båda parterna fritt att i motsatt fall uppsäga vapenstilleståndet, så måste nödvändigt tidsutdrägten här i Wien gifva anledning till allehanda betänkligheter, som ingalunda låta gynnande för sakernas ställning, ehuru någon allvarsam fara för fredsverket icke är att frukta. Konferenserna skola för framtiden blott fortsättas genom deltagande af en medlem för hvarje makt: Friherre v. Brenner för Österrike, frih. v. Werther för Preussen och ministern Quaade för Danmark. Hela svårigheten vid konferensen vänder sig för öfrigt om den finansiella uppgörelsen, isynnerhet om Öresundsfonden, säges det.t I sammanhand härmed meddela vi ytterligare följande uttalande af Wienerpresse för den 1 September: ?Man synes vid fredspreliminärernas afslutande haft mycket oklara föreställningar angående omfånget af konferensens arbeten, ty ursprungligen väntade man, ati de skulle vara slutade den 15 September, och i dag, den 31 Augusti, har man ännu icke på allvar börjat underhandlingarne. De österrikiska och preussiska regeringsorganerna söka visserligen att stäfja den allmänna otåligheten genom att hänvisa till de mycket omfattande förberedande arbeten och upplysningar, som fordras för gränsregleringen i Slesvig och finansernas ömsesidiga uppgörelse. Dessa svårigheter framställas såsom så stora, att fredsslutet derigenom synes förlora sig i ett oberäkneligt afstånd. Vi skola lemna osagdt, om man icke borde förutsett dessa eventualiteter, och om det icke varit bättre, 1 stället för att utsätta si för en oviss framtids eventualiteter, att vid fredspreliminärernas afslutande kasta Brennussvärdet i vågskålen och fordra hela Slesvigs afträdande intill Kongeån, samt likaledes att lösa de finansiella svårigheternas gordiska knut med svärdet. Dylika önskningar komma nu för sent, och man måste å de svårigheter till mötes, som man sjelf skapat sig.4 Jemför man nu dessa olika yttranden med hvarandra, så synes det vara temligen klart, att stormakterna verkligen, tvärtemot fredspreliminärernas uttryckliga och otvetydiga ordalydelse, på schleswig-holsteinarnes upp maning söka draga Danmark in på en delning af statstillgångarne med hertigdömena, och att det är denna principiella, men å Danmarks sida välgrundade meningsskiljaktighet som nu uppehåller arbetenas fortgång.