Aftonbladet – 7 september 1864, sida 2

GLADIATORERNEI) TARLOR UR LIPYET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMA I TVENNE DELAR ar WHYTE MELVI Men då hon stod der i månskenet, lutad mot sin lans och betraktade staden, som i sitt sköte inneslöt den efter hvilken hon så lidelsefullt hade trånat och slutligen förlorat, måste hon likväl erkänna för sig sjelf, att de hjertats innersta fibrer, hvilka hon trodde sig hafva ryckt ut och kastat bort, ännu bibehöllo sin känslighet. Trots allt hvad hon hade gjort eller kunde komma att göra, kände hon, att hon dock ännu alltid älskade af hela sin själs styrka, och den fallna, djupt förnedrade och förtviflade qvinnans ögon fylldes af tårar, utsprungna från. en så djup och oegennyttig kärlek, att Mariamne sjelf i all sin rena fläckfria ungdom ej hade kunnat känna den djupare och renare. Valeria var, såsom Hippias genom en plågsam erfarenhet hade lärt sig att känna, utrustad med en föga vanlig kraft både till odt och ondt. Det var denna bestämda Farakter, i förening med de impulser, hvilka ett otygladt lif framkallar, som hade gifvit henne i hans våld. Men det var äfven denna som omintetgjorde alla hans bemödanden att vinna den makt öfver henne som ett dylikt band vanligen medför; och det var äfven denna som inom kort förmådde henne ) Se A. B. n:r 129, 13v, 132—148, 150, 151, 158-—155, 157, 158, 160—183, 185, 186, 188—190, 192, 193—197, 199, 201—205.