Aftonbladet – 5 september 1864, sida 3

påmint de tyska fullmäktige att fordra den flensborgska antiqvitetssamlingen, som i Febr. fördes till Als och derifrån till Fyen. Såväl till Indep. Belge? som till ?Köln. Zeit. skrifves mycket från Paris om prins Humberts förbindelse med prinsessan Dagmar af Danmark. Sistnämnda blad vill till och med veta, att Dotezacs berättelser från Köpenhamn framställa saken såsom nästan afgjord. anledning af förbundets vägran att uttala sig om prins Friedrichs af Hessen arfs anspråk, emedan förbundet ej kan yttra sig om arfsföljden i Danmark, säger Indep. belge?: Tyska förbundsförsamlingen har rätt i att vägra behandling af en fråga, rörande arfsföljden i en främmande stat; men Slesvig då, är det icke främmande för Tysk land? Och till och med om Lauenburg är tyskt, är då icke arfsföljden i detta hertigdöme, som 1815 gafs till Danmark, ordnad genom danska lagar? Hvem skall döma i denna process? Ock ha de ej rätt som påstå, att den ende kompetente domaren i denna sak är tyska folket?? Tyska folket! Det är ganska karakteristiskt såväl för Indep. belge som för de flesta andra utländska blad, att det alltid talas em befolkningen i hertigdömena, liksom det icke äfven funnes en stor dansk befolkning der. Den på sista tiden omtalade nya reaktionära förening, som konstituerade sig förlidne vecka, höll sammankomst i tisdags. Medlemmarnes antal förklarades vara omkring 400. Bestyrelse är vald, och dess vigtigaste personligheter sägas vara: kanslirådet Nyholm, legationsrådet. Skrike, etatsråden Wöldike, Kränold, Otto, Liebenberg och Hansen, två söner (eller en) af konferensrådet Algreen-Ussing, fabrikauterna Holniblad och Olsen, grelve Bernstorff,, hofjägmästarn Griner, major Kauffmann, mäklaren Ekman, hr Glud, statsrevisor Fischer och ingeniörkapten Fi scher. Således ingenmedlem af riksdagen, utom Fischer, söm Folkethinget valt till revisor. Den medico-pneumatiska anstalt, som hr Rasmussen anlagt i Köpenhamn öppnades den 1 Sept. till begagnande. Den är belägen i Store Kongens Mölle?, der tillräcklig frisk luft är att tillgå, och afståndet icke större än att de sjuke lätt kunna komma dit. D:r Storeh har åtagit sig läkarevården. Ångmaskinerna såväl eom klockan och pumparne äro förfärdigade på mekanikus Eickoffs verkstad, och skola enligt sakkunniges omdöme kunna mäta sig med de bästa ut ländska. Undersökningen om Dannevirkes utrymmande. Forts.) Hnufvudfrågan om öfverbefälhafearen gjort sin pligt vid Dannevirke, fördrar ännu en närmare -pröfning. Utskottet anser sig väl icke befogadt att sjelf ingå på någon militär diskussion af frågan om Dannevirkeställningens och danska härens försvarsförmåga under de gifna förhållandena. Dererhot kan utskottet icke underlåta att efter förmåga söka ställa sig på den ståndpunkt, som general de Meza intagit, och följa honom i de betraktelser, han enligt förekomna handlingar önskar lagda tull grund. Generalen antyder icke med ett ord, att han haft något att invända mot den honom affordrade uppgift att försvara Dannevirkeställningen med de gifna medlen. Betänker man, att Dannevirkeställningen är anlagd i hans generalkommandodistrikt, så att säga under hans egna ögon, och att han 2 gånger, sednast förlidne är på hösten, kommenderat armen i och vid Dannevirke, och ait han derefter ötvertog kommandot öfver den aktiva armån, utan att ett spår finnes att generalen betänkt sig på att taga detta ansvar på sina skuldror, så synes man med fog kunna antaga, att generalen ingenting har att invända emot alt ansvaret göres gällande i dess fulla naturliga utsträckning. Härmed synes det deremot icke öfverensstämma, då. generalen sednare tror sig kunna förehålla krigsministtren, att Dannevirkeställningen icke var fullbordad, med den anmärkning, att han vid sitt tillträde tog den tsådan den befanns. — Det är förut upplyst, att på Danpevirkeställningens befästande den 1 Okt. 1863 voro använda 40—50,000 rdr mer än den längstgående af de föreliggande, general de Meza noga bekanta, planerna förutsätter, och att der sedan den 1 Okt. arbetades vidare af all makt och utan alla ekuniära inskränkningar. — Det kan i alla händelser svårligen fordras, att utskottet skall kunna lägga någon vigt på den af general de Meza i allmänhet gjorda enmärkning om ställningens ofullbordade skick. Mera grundad torde generalens anmärkning vara, att härens utbildning och sammansättning icke motsvarade hvad som kunde fordras af en organiserad armå. Ehuru utskottet här ofvan framställt hufvudinnehållet af hvad som finnes i de framlagda handlingarne, och ehuru det på det kraftigaste måste framhålla det hufvudanansvar, som i sådant afseende hvilar på krigsstyrelsen, så måste det icke mindre kraftigt framhållas mot general de Meza: att armåns tillstånd var honom i egenskap af kommenderande general på det nogaste bekant; att det icke ses, det han i sin tjenstebefattning efterkommit den direkta och indirekta uppmaning, han i denna egenskap hade, att i tid göra föreställningar hos krigsministeren; att han mycket mera, sedan han blifvit öfverbefälhafvare, genom att underlåta hvarje kraftigt initiativ för afhjelpande af de brister, som undergräfde härens stridsduglighet (qvarter, train, förplägning, hästbesl 88), i hvarje riktning ställt sig sjelf så, att han måste mätas med samma mått, hvarmed han mäter krigsbestyrelsen. Hvad särskildt angår frostens inverkan på ställningens hållbarhet, skall utskottet icke inlåta sig på tal om, hvad som kunde an: föras emot ställningens uppgitvande just då en ovanlig köld beröfvade den sin förnämsta styrka. Men då isades det med stora omkostnader, och med stor ansträngning för trupperna. Mot slutet af Januari upphörde kölden, och under de första dagarne af Februari töade det stundom till och med ovanliot starkt. Det måste derföre bero på