Aftonbladet – 5 september 1864, sida 3

TyCKkOUSai Ior Vala Vaptll, UTM dUUIG VIDSVET ligen mindre lycklig, för så vidt vi dervid förlorade förpostterräng, men dock en så hederlig strid på öppna fältet mot öfvermakten, att den icke kan antagas ha försvagat armens sjeltförtroende. I krigsrådet synes ha varit tal om, att det fiendtliga artilleriet kunde väntas inom 2 gånger 2 timmar vara i stånd att de montera kanonerna i skansarne. Utskottet vet ingenting i de då förefallna strider, som kunde gifva tum för en så sorglig visshet; att artillerigeneralen nekat underskrifva krigsrådsprotokollet, bevisar åtminstone, att man icke är förpligtad att tro honom ha delat denna fruktan. (Forts.) Från Haderslev skrifves till Feedrelandet: En god tid har redan förflutit sedan fredspreliminärerna blefvo bekanta; men de äro icke af den natur, att man hastigt vänjer sig vid att betrakta dem med lugntsinne — åtminstone icke här. Då de första underrättelserna derom kommo oss tillhanda, ville nästan ingen tro på sanningen af tidningarnes uppgifter, och till och med nu, sedan vi fått veta sjelfva ordalydelsen skall man träffa på mången borgare och bonde. som rent af förnekar möjligheten af att sådant kan vara sannt, och som skrattar åt den, som vill sätta tro till sådant tidningssladder?. Till den grad otroligt förekommer det befolkningen. att regeringen kan fra till spillo danskarnes rätt i Slesvig. Till och med den öfvervägande delen af befolkningen, som insett, att fredspreliminärerna verkligen existera, tror icke. att de skola blifva slutliga fredsvilkor; i icke: Danmark ensamt hjelpa sig i pen.cskall nog komma, -det skall förs riktigt galet, innan det kan blifva riktigt godt! Dylika resonnemanger hör man öfverallt, och nätionalitetens: rätt. förekommer befolkningen så klär och tydlig, att den trots alltmåste slutligen segra. det är omöjligt. att Nordslesvig kan blifva tyskt! Deraf kan ni inse, att stämningen här. ehuru bekymrad, är god; man ser inga nedslagna miner, man hör ingen uppgifva hoppet och förlora modet, en hvar känner sig ölvertygad om en lycklig utgång, man skall blott hålla ut, och det har ju varit lika rasande förr!? Desto obehagligare intryck gör det, då man hör och läser om den jämmerliga stämningen hos största delen af konunigarikets och isynnerhet Köpenhamns befolkning. och framför allt är det sorgligt för den danske slesvigaren att höra, att man der med en viss resignation finner sig uti de nuvarande fredsutsigterna, att man redan betraktar saken som afgjord och Slesvig såsom fullkomligt förloradt, så att man till och med tröstar sig öfver förlusten af Slesvig med utsigten att slippa betala krigsomkostnaderna! Man finner det lättare att offra hundratusentals bröder än att betala några usla skillingar! Vet man då icke hvad det vill säga, att lemna danskarne i Slesvig åt tyskärnes godtycke? Vet man icke, att det skall föras ett utrotningskrig mot allt danskt, värre än det som under åratal förts i Posen mot polackarne? Och har man gjort sig reda för hvad det vill säga, att ett folk Skall beröfvassin nationalitet? Har man rätt tänkt sig. att folket ej blott skall hylla en främmande furste och ha främmande embetsmän, utan att folkets språk i hvar offentlig sak blir undanträngdt, att inför domstolsskranket kommer att talas tyska i stället för danska, att från predikstolen skall talas dels tyska, dels en jargon, som ännu värre hånar danska språket, att alla högre och efterhand äfven alla lägre skolor blifva tyska. och att barnen der skola läras förakta och hatå hvad föräldrarne bögakta och älska, att historien der skall bli omskapad, så att barnen der lära sig kalla för osanning, hvad som för föräldrarne är obestridlig sanning. medan de lögner. som dessa sett uppstå i all sin vämjelighet, predikas såsom klara och säkra sanningar? Har man föreställt sig den split, som derigenom sprides i familjen, den misstro som inplantas i barnens själ, den förvirring och osäkerhet i alla begrepp, som följer deraf att föräldrar och lärare tala tvärt emot hvarandra, och som blir ännu större, när barnet växer till och ser sig utestängdt från hvarje högre ställning i samhället, om det icke öftvergifver föräldrarnes parti och sluter sig till det rakt motsatta, som staten representerar? Det är omöjligt, att man. kan ha föreställt sig den häraf följande demoralisationen och den långsamma men säkra undergången af allt andligt lif hos det folk, som offras åt nationel til intetgörelse under sina dödsfienders händer. och ändock finna sig deruti med sådant lugn. Snarare är det väl så — och det är nästan lika sorgligt — att man i konungariket icke känner nationalitetsförhållandena i Slesvig. Det kunde Synas omöjligt efter allt hvad derom talats och skrifvits på sednare år, men likväl må vara så. Man vet icke, att Nordslesvig danskt (ty det är det, ehuru der bo tys! jer spridda i de flesta socknar: — eljest kunde man med större skäl förneka Köpenhamns danskhet, då der bo ännu flera tyskar), och man vet icke, att nationalitetskänslan här är mera lefvande än på något annat ställe i konungens af Danmark land. Nationaliteten är här icke någon bisak, som man vid lämpliga tillfällen håller tal ötver och dricker skålar för; den är en lifssak för hvarje nordslesvigare, som icke är alldeles försjunken i det materiella; och sedan den blifvit utvecklad och befästad under århundradens strider och nu på de sista åren kommit 1 åtnjutande af sin rätt, behötvas nya århundraden för att tillintetgöra den. Man vet icke, åtminstone har det icke trängt in hos befolkningen i konungariket, att det bor alldeles samma slags folk söder om Kongeån som norr derom; en olycklig reminiscens från absolutismens dagar kommer ju till och med Fyen-bon i Assens att tala om att resa öfver till Holstein, då han ämnar sig hit; och på samma sätt som med borgaren går det äfven mången högtstående man, som gäller för att vara bildad och kunskapsrik. Huru mycket han än predikar om Nordslesvigs danskhet, har han dock en liten tanke i bakhåll, som han ej vågar utreda ens inför sig sjelf, och den bringar honom till så stort tvifvel, att hans tal saknar öfvertygelsens kraft; och hvartill gagnar det då? Väl om han då ville resa hit för att sjelf lära, väl om han ville lägga bort titlar och ordnar och tala lugnt med Nordslesvi s bönder; han skulle då finna ej blott äkta danskt tal, utan ock en tankegång, som är vida skild från tyskarnes svulst och falska känslosamhet; och han kunde resa ej blott i Nordslesvig, utan långt söder ut i mellersta Slesvigs genomagiterade trakter, och ändock komma till samma resultat, så vidt han förstod att locka fram bondens verkliga hjertans mening. NORGE. Operasångaren Behrens, som från Kristiania utsträckt sin resa till Bergen, bar der gifvit två konserter för en talrik publik och med mycket bifall. Engeiska ångkorvetten Racoon med prins