Aftonbladet – 5 september 1864, sida 2

kad både projektilvigt och initialhastighet sedan den tiden stigit utomordentligt, bestämdes, att vid denna profskjutning skulle användas en OR af omkring 80 skälp:s vigt, som skulle afskjutas med !6 af kulans vigt eller 13!2 skålp:s kvutladdning. Enligt det för denna skjutning uppgjorda program, skulle skjutas med nämnde laddning och med 80 skålp:s ihåliga cylindrar af kanonjern, gjutna i coquille, med 80 skålp:s ihåliga och massiva cylindrar af gjutstål från Nees jernbruk samt med massiva gjutstålseylindrar från Krupps verkstad i Essen. Kanonen var anbringad under ett starkt bjelklager, för att icke i händelse af sprängning någon skada skulie ske. Första skottet gjordes med den ofvannämnde krutladdningen 13!2 skålp. och med en SO-pundig ihålig jerncylinder, gjuten i coquille; ihåligheten var fylld med sand och sågspån sammanblandade, till en vigt af 1!2 skålp. Projektilen, som träffade en af de engelska plåtarne, genombröt den och blef sit tande i teakbädden; flera bultar hade sprungit. Vid det andra skottet, som gjordes med samma laddning och med en ihålig stäleylinder från Nees, vägande något öfver 50 skålp., sprang kanonen, hvilket gjorde at taflan icke träffades. Dessa försök skola fortsättas med en 6! tums (omkring 60 skålp:s rundkulekaliber) bakladdningskanon af Engströms system hvars projektil skall hafva en vigt af 12( skålp. och hvars krutladdning blir 20 skålp samt med en 5 tums kanon att laddas frår mynningen; begge dessa kanoner äro, li käsom den i dag begagnade, af gjutjern. —t——