Aftonbladet – 3 september 1864, sida 3

Svenska frivilliga I danska bären. I Fedrelandet? läses följande insända adress: Till de svenska och norska gfriviNigad Den tid är nu kommen, då I skolen lemna Danmarks land. skolen lemna edra danska bröder och krigskamrater, för att draga hem till edra slätter och fjell. Mottagen derlöre, innan I dragen bort, de danska soldaternas tack. Mottagen vår tacksägelse, för det I straxt vid krigets utbrott under vinterns köld till och med från de nordligaste trakterna af edert land drogo ned till edra betryckta danska bröder, för att hjelpa oss att försvara gamla Danmark mot våldsmän och röfveri, för det I haden mod nog att lemna edert fädernesland. t och vänner, som I kanske aldrig mer skullen få se, för att ofira lif och blod för Danmarks rätt och Danmarks ära, för det I så tåligt uthärdaden vinterns köld och krigslitvets mödor, iör det I, då krigstrumpeten kallade till strid. så lugna och glada stäilden eder vid vår sida. att det var ett lysande exempel för mången af era danska kamrater, för det I midt under stridens hetta aldrig svigtaden utan altid voro de främsta i ledet. der det hördes vapenbrak och svärdsklang för Danmarks land. Många af edra svenska och norska broder hafva fallit såsom ofler för den rätttärdiga sak, I kämpade for, och I kunnen med rätta sörja ölver deras förlust: nen tron icke. att I sörjen ensamme; nej, alltid skola de danska bröderna i sina hjertan bevara ett dyrbart och heligt minne al dessa män, som gladt gingo i döden för vår sak. Vi veta nog alt vår tack är ringa. vi veta, att I förtjent långt, långt mer än vår erkla tacksamhet, vi veta också huru I borteändas från