Aftonbladet – 2 september 1864, sida 3

häitogångsoch Polissaker. Ytterligare om Marsuppträdena. Förliden sårdag: hölls ransakning uti ytterlifre ett mål angående af poliskonstaplar under Marsdagarne begånget våld. Angifvelsen om detsamma ingick redan i slutet af April månad till justitiekanslersembetet, och hvaruti målseganden, skomakaregesällen Hedqvist, dels anhöll om åtal å polismästaren Wallenber , såsom den hvilken efter all anledning utfärdat de order som gåfvo anledning till polisbragderna, dels ock om undersökning för utrönande af hvilka våldsverkarne voro; ty Hedqvist hade sig om desamma ej något vidare bekant än att de varit iklädda konstapelsuniform. Sedermera har det likväl lyckats Hedqvist att anträfta tvenne personer, hvilka åsett misshandlingen och hvilka vid efterforskning å de södra vaktkontoren med bestämdhet igenkänt konstapeln n:r 119 Mathias Larsson vara densamma som, i enlighet med hvad angifvelsen upptager, tisdagen den 8 Mars klockan omkring 11 på aftonen uti hörnet af Repslagargatan och S:t Paulsgatan tilldelat Hedqvist en mängd battongslag, hvatefter ytterligare en poliskonstapel tillkommit och biträdt vid misshandlingen, och hvilken sednare konstapel vittnena ansett vara numera afskedade 117 Sundvall, ehuru de icke kunnat uppgifva det med sådan visshet att Hedqvist lnnu anser sig kunna föra talan mot bemälde Sundvall. Efter det undersökning om detta våld blifvit uti öfverståthållarembetets kanslis sessionsrum hållen af hr underståthållaren Almqvist, hvilken dervid bland annat äfven ansåg sig böra tillspörja Hedqvist om hvem som uppsatt hans anfifvelseskrift, har nu saken avancerat till rådrusrätten och handlägges der, liksom de föregående målen om polisvåld, på sjette afdelningen. Såsom allmän åklagare fungerade den för samtlige dessa mål såsom aktor tillförordnade vice häradshöfdingen Abergsson. Efter det Hedqvist fått muntligen repetera sin örut gjorda angifvelse, hufvudsakligen innehålande, att han den ifrågavarande aftonen klocsan ungefärligen 11 stått och samtalat med en innan person vid hörnet af Repslagareoch S:t Paulsgatorna, då han varseblifvit ett par persoer komma springande, förföljda af poliskontaplar, hvarefter omedelbart en sådan kommit ram till Hedqvist och under svordomar tillsagt ronom att Springa. Hedqvist hade härvid inrändt, att han icke hade gjort något ondt; men let oaktadt hade konstapeln höjt battongen och vörjat slå i riktning mot hufvudet å Hedqvist, wvarföre denne för att afvärja slagen höjde upp rmarne. Sedan han sålunda erhållit ett större intal slag tillkom den andra konstapeln, som i nisshandlingen deltagit, hvarvid Heaqvist icke åg någon annan utväg än att fly undan. Derinder förföljde våldsverkarne honom likväl ett tycke, utdefande flera slag, hvilka träffade HedVist å ryggen, . . Vid sin till justitiekanslerembetet ingifna skrift vifogade Hedqvist flera vittnesattester om att han nder de första dagarne efter våldet varit oförnögen att kläda sig, och vader en hel månad arit-urståndsat att arbeta, till följd af de många lagen tfver armarne.