Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 2

det inte mitt embetes pligt att slå till utan att skona? uSlå till och ekona icke!4 upprepade Phineas; och hela församlingen instämde i det skoningslösa ropet. Ingen enda yttrade en olika tanke, icke ens Eleazar, som satt der sträng och dyster på sin plats. Mathias vände sig ännu en gång till Calchas och sade i samma dämpade ton: Du talar i liknelser, och man får icke yttra sig till Sanhedrim annat än med korta och tydliga ord. Är du en af dessa fördömda Nuzarener, hvilka på sista riden kallat sig kristna?s SJa, jog är en kristen, 2varade Calchas, och jag sätter en stolthet och ära i detta namn. O, alt du, Maitbias Boethus son, och dessa Judas äldre deltoge med mig i allt hvad detta namn innebär!4 Derpå såg han vänligt och gladt upp i Eleazers ansigte, ty hanvisste att han hade räddat sin broder. Den sednares bröstplåt rasslade under hans långa mantel vid den rysning, som skakade hela hans kropp. Den starka nervspänningen hade nu ändtligen upphört och en lättnad inträdde, som dock var köpt med ett alltför dyrt pris. Nu då hans broders lit var spildt kände han hela värdet af detsamma. Han kände sig helt och hälet förlamad och rörde sig oroligt fram och tillbaka på sin plats, utan att veta hvac han skulle göra eller säga. Han hemtade sig emellertid snart. Hans herrskande lidelse tog snart öfverhanden, då han tänkte på sin rivals nederlag och det hastiga återställandet af silt eget infiytande bland sina landsmän. Nasin eftersinnade ett ögonblick innan han vände sitt bistra anlete mot Been och sade: