Aftonbladet – 30 augusti 1864, sida 2

Bref från Göteborg. (Från Aftonbladets korrespondent.y Den 24 Angusti.. Oaktadt vår btad pöser ar kommunalanda?, säsom en finsk turist uttrycker sig, och våra kommunalmän oförtrutet gå på med att afhjelpa brister och öfverallt för bättra, ha de dock ännu intet förmått i afseende på våra eldsvådor. De äro för samhället en farlig kräfta, som af de ledande männen mäste på allt lagenligt sätt boriskärag, om ej ruitenheten i detia fall skall gripa alldeles. för mycket omkring sig. Anläggundet af en ?vådeld? anses redan af den allmänna meningen vara en åtgärd, sota allt oftare tillgripes af en eller annan spekulativ, en eller annan bankrutterad per son, för att genom någon hög assuranssumma antingen göra en god? affär eller rädda sig ur en brydsam förlägenhet. Jag kan naturligtvis ej säga, all så är; men nog är det visst, att så anses förhållandet vara med dessa tätt på hvarandra följande eldsvådor, isynnerhet som vid den rättsliga undersökningen af eldens uppkomst alltid en högre assuranssumma och åtskilliga misstänkta omständigheter spela cn framstående roll. Lagens arm räcker långt, men den har ännu icke på flera år kunnat juridiskt stämpla mordbrännaren, om än opinionen 1tällt sin moraliska dom. Detta besynnerliga förhållande, att under lång tid ingen kunnat ät brottslighet häruti förvinnas, retar aptiten hos dessa djerfvå spekulanter, som för egen vinnings skull ofta slå dötörat till eller blunda för de mänga likars förtviflan och tårar, som illustrera dessa affärer. Atthos mordbrännaren ej finnes något bjerta, det är en gilfven sak, ty han kan aldrig beräkna följderna af sitt verk, hvilket ofta alstrar olyckor så stora, att de ej ens kunna beskrifvas. Det är en sanning, att emeller tid dessa ständiga eldsvådor, hvilka rättvisligen annorstädes väckt så stor uppmärksamhet och för hvilkas skull Göteborgs samhälle ofta fått sig påbördade de härdaste ord och omdömen, och den omständigheten att aldrig någon kan till saken fällas, i viss mån börjar minska den afsky, som hvarje sämhällsmedlem borde hysa mot den eller dem, hvilka ej skatta för rof att trampa lag och moral så fräckt under fötterna. Detär en affär, och man kan stundom ej sällan få höra vid en brand, buru en äskådare säger till en annan; ?Han gör en god affär !? ?Det duger att låta bränna upp sitt, det. är det: enda man förtjenar på i dessa tider, e.; uian att man hör något mera fördömande ogillande af den eller dem, som kunna misse tänkas ha gjort denna charmanta aftär. Det börjar biter hand försvinna nr det allmänva