Aftonbladet – 30 augusti 1864, sida 2

Ryska manitoren Vesisohun. Denna monitor, som för närvarande befinner sig i Helsingfors, beskrifves i Helsingiors Dagblad på följande sätt: En monitor vid namn Vestschun anlände i lördags i vår hamn och har icke undgått all den uppmärksamhet ett sådant vidunder förtjenar. Sedd från stranden ingifver dess ntseende ingalunda något begrepp om dess förstörande verkningar. Man ser en flat pråm flyta på vatunet, endast några fot höjande sig öfver ytan, vidare ett rundt torn och en skorsten, det är allt. Hela anblicken är på ett hår lik de afbildningar man haft of den ryktbara Erikssonska monitoren. Nyfikenhelen drifver en att personligen övertyga sig om att de många skil man varit i t:llfille att läsa, i gor blött, och när man tillfredsställt deuna drift stiger respekten för den diaboliska inrättningen med förvånande hastighet. Det har sig icke synnerligen svärt att från båten komma upp på monitorens däck: med ett enda steg är man der och befinner sig plötsligen på ett flatt och stort golf, på vars midt det ansenliga tornet är placeradt. Däcket är af trä och betäckes under drabbningen ar två tums tjocka jernplåtar, hvilka anses tillräckliga att hindra bomber att slå igenom. Utifrån sedt presenterer sig tornet såsom ingenting särdeles. Det är helt och hållet slätt och har endast tvenne nära. hvarandra belägna gluggar, inifrån hvilka två kanonmynningur lura. En trappa utifrån leder till tornets öfversta våning, eller kommandobryggan, som den kallas på andra fartyg. Mun finner här ofvanpå ett mindre torn, jemt så stort att några personer rymmas dervuti. Tittar man in genom de i detta lilla torn befintliga. många hålen ser man att väggarue hafva en tjocklek, jemförlig med dem i ett stenhus. Här i denna smånätta fågelbur är rormannens och befälhafvarens plats under affär, och der torde de kunna stå helt tryvga och oskadade samt generas troligen blott af skrällarne, då kulan slår mot väggen. Stiga vi nu härifrån ned i tornets audra väning, finna vi der de båda kanonerna, hvilkas väldiga dimensioner ingifva all möjlig vördnad. De bestarne skjuta kulor af 9 tums kaliber och 100 skålpunds vigt med en krutladdning af 30 skålpund. När man ser dem stå på sina lavetter, skulle man knappt tro någon makt i verlden vara möjlig till att röra dem ur sitt imposanta lugn, och dock sägo vi huru två karlar med den största lätthet fingo en af dem att röra sj baklänges. Till att flytta kolossen fram till kanonporten lärer dock erfordras en styrka al fyra man — en som det synes bagatellkraft för handterande af ett sådant monster. Medan man vistas i denna jungfrubur? drages uppmärksamheten naturligtvis till tornets väggar, hvilka i genomskärning företer en jerpmassa af 11 tums diameter, hvilken ytterligare förtjockas genom ett inre lager af trä och filt, till förmildrande af de döfvande stötar, för hvilka tornets invånare äro utsatta då en kula slår mot dess yttre vägg. En icke ringare uppmärksamhet förtjena de massiva jernjalousier af samma tjocklek, hvilka med största lätthet kunna skjutas för skottgluggarne, då kanonernas jungfruliga boudoir skall skylas för någon fiendtlig kulas närgångna blickar. Går man från tornet ytterligare en trappa ned, får man redan en aning om det maskineri, som försätter tornet i tillstånd att kunna svänga sina hotande behag emot fienden, allt efter som han visar sig från höger eller venster eller framifrån. Och hela denna klumpiga byggnad, som innehåller Gud vete huru många hundratal skeppund jern, den röres med en otrolig läuhet at en inrättning ytterligare en trappa ned, der ångmaskinen är belägen, hvilken både användes såsom drifkraft för fartyget, såsom svängkraft för fornet och såsom pumpinrättning, då så erfordras. Under däck finnas rymliga, snygga och väl ventilerade kojrum för besättningen, kajutor för befätet, förrådsrum, krotdnrk,