Aftonbladet – 29 augusti 1864, sida 2

i det han fäste sina ögon på brodren, hvil ken han icke på annat sätt kunde meddei det svar Titus hade gilvit honom genon Lieinius upplysningar, hvilkas vigt vi borde befria mig från ailt straff, äfven Or jag hade begätt ett svärare fel än att fi: irän en belägrad stad för att samtala met tienden. Titus?, han talade nu med hö; och klar röst, som trängde genom hela bygg. naden — Titus förklarade att det var hav oryggliga beslut att icke längre bevilja nä. got uppskof, utanatt dagen efter sabbate: intränga i Jerusulem, och att, om han rönt: motstånd, ödelägga den heliga staden met eld och svärd !? Eleazar sprang härmed häftigt upp, mer sansade sig och äteriog genast sm plats. Hans beteende kunde ganska väl tolkas så om eit utbrott af krigarens energi, då hu: sälunda liksom af trumpeten hörde sig kal lad till muren. Detta var således allt hvad han hade vunnit — ett uppskot på en ends tug — och deita uppskot hade han köpt si; ör det dyra priset ai sin broders lif. Men ilven i detta ögonblick tänkte den vilde kri varen med ett bistert nöje på huru klokt hun hade användt den honom beviljade ti den, och huru den stolte romaren, då har verkställde sin hotaude stormning, skulle fä röna ett mottagande, värdigt det krigisks rykte hvaraf den judiska nationen så länge hade varit i åtnjutande. Alla de öfriga medlemmarne af Sanhedrim sågo besiörta och nedslagna ut. Hvar och en betraktade sin grannes anlete, och läste ieruti endust förskräckelse och mörk för:villan. Deu länge hotande faran var nu ine. Motstånd var hopplöst, flykt omöjlig och fangenskap odräglig. Den förherrskaude sönslan inom försomliagenvwr emellermd