Aftonbladet – 27 augusti 1864, sida 2

LITTEP ATURTIONING. Innehåll: Carl Johans-kulten. Svedelius, Till Carl i Johans minne; Tal vid Carl Johans-förbundets jubelfest. — Eneroth, Handbok i svensk pomologi. — Litteraturoch konstnotiser. Carl-Johans-kulten. Wilh. Erik Svedelius: Till Carl VIV Johana minne. Tal vid Carl Johans-förbundets högtidsfest i Upsala den 11 Maj 1864. Utan tvekan räkna vi detta den berömde vältalarens föredrag till det märkligaste bland den litteri produktion, som framkallats at Carl Johans-förbundet. Men på samma gång kunna vi dels ej annat än medgifva, att härmed visserligen ej något synnerligen stort beröm är uttaladt, dels icke undertrycka den anmärkningen, att äfven detia tal, hvilka förträffliga sidor det ock i formelt hänseende må ega, i sin mån, om än ej så starkt som vissa andra alster inom Carl Johans förbundets litteratur, vittnar om att det finnes någonting ej riktigt sundt och naturligt i förbundets tendens och ändamål. Förbundets mening angilver förf. så, att visserligen historien skall pröfva Carl Johans minne, men att det dock, innan den dödes samtid upphört att lefva, tillkommer hans vänner att, till ledning för den dömande efterverlden, gifva ett högtidligt ut tryck åt sin fria öfvertygelse och ett vittnesbörd om sin tro.? Man frågar sig härvid, hvarföre i detta fall, mer än i andra, en formlig organisation af den dödes ?varmt tillgifne vänner? skall behöfvas, för att taga efterverlden om hand och leda dess dom i det rätta spåret; hvarför man eji detta fall, som i andra, kan tryggt öfverlåta åt historien att korrigera traditionen, åt en sednare historia alt upprätta hvad en tidigare brutit; hvarför en organisation, af hvars medlemmar jofelbarligen många sakna förmåga at ett på sakkännedom grundadt, sjelfständigt omdöme, och måste inskränka sig till årsafgift, middagsätande och efterstafvande af inlärda fraser om den hädangångnes ?storhet?, hvarför en sådan organisation skulle vara lämplig att lägga en grundval, hvarförutan just i detta enstaka fall eftertidens vetenskap, forskningsnit och sanningskärlek skulle stanna i stöpet. Vi forska förgäfves efter ett tillfredsställande svar på dessa frågor. Vi ha då för oss sjelfva uppkastat en ny: har Carl Johan blifvit så ytterligt, så öfver det vanliga och hittills kända måttet i denna verld, misskänd, så nedsatt, hatad och smädad, att det undantagsvis, för hans skull, var högeligen päkalladt att gå historien i förväg, skapa en doktrin om hans storhet, och till dess utplanterande bilda ett högtidligt förbund? Väl tro vi, att möjligen en eller annan af förbundsbröderna kan hysa en sådan, af intet berättigad föreställning. Men den vetenskapsman och historiker, som är nu föreliggande tals auktor, har alls icke sagt något sådant, och vi våga tro att ej heller en sådan mening är allmännare rådande inom förbundet. Väl omnämner förf. de röster från Carl Johans samtid, som tala hatets språk; men skulle detta ock kunna tillämpas på någon enstaka och för öfrigt ej mycket betydande stämma, så se vi ännu ingen grund fill ett så storartadt ?Aufwand? af disponibla krafter, för att den nedtysta. Man betrakte andra, mycket märkligare historiska personligheter, om ej de dock till slut begått sig och fått sin dom efter förtjenst inför en pröfvande efterverld, trots det att till denna från ?den dödes samtid? ljudit en hel kör af hatets och förbannelsens röster. Derföre — andras åsigt oklandrad -— finna vi, som sagdt, någonting ej rätt sundt och naturligt i detta lofsjungande förbunds tempeltjenst. Oss förefaller grunden litet betänklig; derföre är det ej att undra på, om vi tycka oss märka vissa oundvikliga remnor i sjelfva byggnaden. Och det är vår mening, att äfven ifrågavarande tal härpå lemnar bevis. Det faller oss ej in att neka den utmärkte författarens historiska lärdom och historiska sinne. Men sådant är nu en gång förbundet, att här, i en historiarum professors framställning, emellanåt och ej så sällan möter oss panegyrikens dolt och till och med något ef panegyrikens — sofismer. Carl Johan var? — yttrar förf. å sid. 5 -— revolutionens son?: han tillägger, att