-— Enligt divektionens för Allmänna Barnhuset berättelse för år 1863 utgjorde antalet af underhållstagande barn utom barnhuset vid 1862 års slut 2491. Under loppet af år 1863 hafva ytterligare blifvit från varnhbuset mot fosterlön utie le 643, tillsammans 3134. Härifrån hafva, enligt de uppgifter, som vid årets slut voro tillgängliga, afvått: aflidne 161, ifverärige 235. af föräldrar eller anhörige återagne ur barnhusets vård 30, samt från fosteröräldrar till barnhuset återlemnade 218, tillsammans 644, så att vid 1853 års slut qvarvoro 2490 barn. Af de 643 barn, som under årets lopp mot fosterlön uttagits, hafva 221 blifvit utackorderade inom hufvudstaden ; 369 inom de närmast belägna stiften, samt de öfriga 53, enligt ingångna reqvisitioner, transporterats till aflägsnare landsorter att der uppfostras. Det skilda premium af 5 rdr. som hitintills beviljats för hvarje gossebarn öfver 6 års ålder, hvilket af fosterföräldrar i landsorten uttages, har för år 1 tilldelats 135 personer. För Stockholms stadsnämnds räkning hafva under loppet af året genom barnhusinrättningens försorg blifvitilandsorten utackorderade 13 barn. För omsorgsfull och ömsint fostervård om utackorderade fosterbarn hafva femhundraåtta (508) penningbelöningar med tillhopa 1937 rår silfverspecie under år 1863 blifvit beviljade, hvarjemte 5 personer tilldelats barnhuset; medalj att å bröstet bäras, och en person, om uppmuntran för välvilja mot sitt fosterbarn, fått emottaga en matsked af silfver. Af de under året in ina barn hafva 138 späda och 62 koltbarn, tillhopa 200 barn, blifvit på grund af remisser från öfverståthållareembetet utan betalning emottagna. För 92 späda och 5 koltbarn har full inlösningsafgift blifvit erlagd, För 83 späda och 13 koltbarn, eller tillhopa 96 barn, har nedsättning i afgitten beviljats för 10 till 150 rdr och för 86 till 109 rdr Af Stockholms fattigvård hafva, emot 100 rdr, 115 späda och 18 koltbarn blifvit intagna. Såsom ammor antagne mödrar hafva medfört 150 barn, hvarjemte, på sätt ofvan är nämndt, 13 Stockholms attigvård tillhörande barn blifvit å barnhuset emottagna för att i landsorten på fattigvårdens bekostnad utackorderas. Antalet inskritna barn, som under åren 1853-— 1857 i medeital utgjorde 5, uppgick under följande femårsperiod till 3,6 och har under år 1863 ökats till 689 eller mer än 50 procent utöfver medeltalet under åren 1853—1857. Denna tillökning i barntillförseln har hufvudsakligen egt rum i fråga om de späda barnen under 1 ärs ålder s Att för det årligen tillväxande barnantalet söka bereda lämplig fostervård har utgjort en af direktionens vigtigaste och bekymmerfullaste omsorger. Lyckligtvis hafva dock de för detta ändamål gjorda bemödanden ej varit utan framgång. Tvärtom synes utackorderingen hafva hållit jemna steg med barntillförseln. Under åren 1853--1857, då de inskrifna barnens antal i medeltal uppgick till 456,s, blefvo tillhopa i medeltal 414,2 barn eller omkring 90 procent af de inskrifne till fostervård utlemnade. Under den följande femårsperioden utgjorde i medeltal de inskritna barnen 556,6 och de utaakorderade 491,8 eller omkring 88 procent, och under år 1863, då 6869 barn inskrefvos, blefvo 643 eller omkring 93 procent till fostervård utackorderade. De af fosterföräldrar till barnhuset återlemnade barn hatva, i 17 lande till de utackorderade, under första femårsperioden i medeltal uppgått till 38,7, under den andra till 29,4 och under år 1853 till 33,9 procent. Medeltalet af barn pr dag har emellertid under sistnämnde år, vid jemförelse med föregående tiden, varit högt, ehuru det, hvad de a barnen angår, med ungefär ett barn understigit samma medeltal för år 1862: Högsta antalet barn på en dag har inom alla äldersklasserna varit lägre än år 1862, men ändå tillräckligt stort för att, med afscende å utrymmet inom barnhuset, framkalla bekymmer för barnens ändamålsenliga vårdande. Förslag att anskaffa en rymligare och mera efter nuvarande ds fordringar anordnad lokal ha också under året varit inom direktionen väckta, men att dertill finna någon fullt lämplig byggnadsplats har dock nu, såsom tillförene, vi sig vara med stor svårighet förenadt. Då likväl ibland de flera tomter, som för ändamålet blifvit undersökta, Kongl. Humlegården ansågs ega företräde,