Aftonbladet – 24 augusti 1864, sida 2

Eleazar Ben-Menahem för att ha erbjudit fienden fredsförslug. Eleazar ryckte till, men hemtade sig ögonblickligen. Han insåg nu att det måste komma till en strid på lif och död mellan honom och Johannes. Han fick ej synas tveka nu då hans anseende bland hans folk stod på spel. Han svarade derför genast med vredgad stämma: sOch jag svarar, att jag, hellre än att underhandla med romaren om fred, skulle stöta svärdet genom min egen kropp. Ett gillande sorl genomför församlingen vid denna modiga förklaring. Den auklavude åtnjöt stort anseende bland adeln och det nationella partiet i Jerusalem, af hvilka rådet hufvudsakligen var sammansatt. Om Eleazar endast kunde framhärda i sitt förnekande af all underhandling med Titus, skulle han påtegligen komma att triumfera öfver sin fiende; och för att göra honom full rättvisa, var det nu endast föga personlie ärelystnad, blandad i hans längtan efter öivervälde. Han var visserligen en fanatiker, men i alla händelser en uppriktig fosterlandsvän. Han trodde det vara tillåtet då det gällde Jerusalems räddning, och trygvande sig vid den hemliga väg, på hvilken Calehas hade lemnat staden, och på hvilken han äfven måste ha återvändt, efter som han ej hade hört något om hans ankomst till stora porten och derpå följande arrestering, beslöt han att frambärda i sitt nekande och använda sitt personliga inflytende till att gå segrande ur striden. Jn person ur hans eget hus och af hans egen familj har underhandlat med den romerska anföraren?, fortfor Johannes med en viss tveksamhet i sia min, ty han märkte det gynnsamma intryck hans motståndare hade gjort på rådet: och var tillräckligt