Aftonbladet – 24 augusti 1864, sida 2

— Med anledning af de nyss skedda utnämningarne till ordförande för årets landsting yttrar Westmanlands Läns Tidning: Det vill af det skedda synas, som skulle bland de 24 länen eidast 10 ega så qvalificerade invånare, att en landstingsordförande kunde bland dem utses. Ty att regeringen utom i högsta nödfall skulle utse Tandshöfdingarne till ordförande är knappt tänkbart, då så väl den tillförordnade komiten i sitt förslag till landstingsordnin som rikets ständer i sin skrifvelse till K. M:t yttrat, att ordföranden skall bland landstingets medlemmar utses af K. M:t, och nu gäliunde förordning 8 förklarar landshöfdingen, med hänsigt till sin embetsmann befattning, icke kunna till landstingsman väljas. Såsom skäl till sitt förslag anföra komiterade, att landstingsinstitutionen icke vore någon blott rädgitvande församling, hvilken länets höfding egde alt sammankalla, för att med densamma ingå i rådplägningar om medlen att befordra länets ekonomiska väl, utan tvärtom en inom lagliga gränser beslutande församling, hvars beslut skulle, derest icke ett högre stalsintresse eller allmän lag deremot Tade hinder i vägen, ega bindande kraft: och skulle landshöfdingen dessutom försättas i en falsk ställning, om han, som enligt 59 egde att gifva sanktion åt landstingets beslut, skulle, efter att i egenskap af landstingets ordförande hafva funnit sina der försvarade åsigter om länets angelägenheter underkända al tingets pluralitet, med vidhållande af samma sina åsigter anse sig föranlåten att vägra stadfästelse på pluralitetens beslut, fven om goda skäl för en sådan vägran kunde antöras. Komiterade ansågo dessutom det vara stridande mot andan i vår lagstiftning, att låta samma ärende i två instanser af samma person handläggas och pröfvas. Dessa skäl måste förekomma en hvar, som opartiskt bedömer saken, tillräckligt talande för förslaget, att till ordförande i landstinget borde utses någon annan person än landshötdingen. Men regeringen har af för vanligt förstånd obegripliga motiver ansett sig böra lemna allt detta utan afseende, och derigenom gifvit grundade anledningar till farhågor, som ligga helt nära, utt nemligen meningen skulle vara alt så småningom fråntaga landstingsinstitutionen all beslutande rätt och förvandla densamma till en blott rådgifvande församling. Ty huru annars förklara, att en landshöfding Liljeerantz, som genom allt sitt beteende vid förra landstinget tillkännaguf sig vara mindre duglig för en ordförandeplats inom ett landsting, ånyo blifvit utsedd till denna plats, oaktaat väl i Stockholms län icke lärer vara brist på lämpligare personer. En hvar vet allt ör väl, hvilken tryckning en kraftig ordförande kan, om han så vill, öfva på den beslutande församlingen, synnerligast om denna, såsom nu är fallet, icke huanit till den utveckling och sjeltständighet, som erfordras för mogna och väl genomtänkta beslut, och det är med kännedom härom och med anledning af ofvan angilna skäl, som man härstädes med en mun ogillar de nu skedda utnämningarne. UR