Aftonbladet – 22 augusti 1864, sida 3

psändebuden haft en lång sammankomst Imed exkonung Frans II. Neapolitanska tidIningar af den 13 dennes anse det sannolikt, Jatt Frans II snart skall lemna Italien. AMERIKA. Från Newyork meddelas den 6 dennes Iföljande något utförligare redogörelser för de sednaste tilldragelserna, än dem vi förut ) enligt telegrammer återgifvit: Unionsgeneralen Grants marsch mot norden var, såsom nu hlifvit bekräftadt, blott en krigslist, af Grant. De två armekårer, som gått öfver Jamesfloden, återvände den 29 Juli samma väg, och dagen derpå sprängde Grant, genom explosion af en anlagd mina, ett af Petersburgs yttre fästen, hvilket flög i luften jemte 6 kanoner och 250 man sydstatstrupper. Derefter framträngde unionsgeneren Burnside genom den öppnade breschen och intog verket med storm. Men då han derefter sökte framtränga vidare och storma rebellernas andra befästningslinie blef han tillbakaslagen till sina förra positioner, med en förlust af 5640 man. Burnside bief sjelf sårad och unionsgeneralen Barlett föll i tiendens händer. En reservdivision af negertrupper, som vid denna affär likaledes kom att deltaga i fäktningen, vek vid första anfallet tillbaka i feg flykt. En undersökningskommission hade blifvit nedsatt för att utröna orsakerna till detta anfalls misslyckande samt fälla krigsrättsdöm deröfver. Ryktet om ett nytt anfall mot Petersburg, hvilket likaledes skulle blifvit afslaget, beror på ett misstag. Den 2 dennes blefvo de fallne begrafne under en kort vapenhvila. Samma dag hade presidenten Lincola uti fästet Monroe en sammankomst med general Grant och båda foro ombord på ett ängfartyg till Norfolk, för att der hålla en öfverläggning. På eftermiddagen den 2 återvände Lincoln till Washington och Grant till sitt högqvarter. Man har hittills ej erfarit något om resultatet af denna sammankomst. Emellertid förnyas ryktet, att Grant skall med hela sin arm ofördröjligen återvända till Washington, för att skydda unionens hufvudstad mot ett infall af rebellerna. Det är dock föga trovärdigt att general Grant skall lemna sin ställning i Virginien och derigenom prisgifva Shermans armå åt fördertvet. Ty så länge Grant står framför Petersburg och Richmond, kan Lee ej sända några hjelptrupper till Georgien, till Atlantas undsättning, bvilket han deremot kunde obehindradt göra, så vidt Grant droge sig tillbaka ur Virginien. För öfrigt synes rebellernas infall i de norra staterna antaga betänkliga dimensioer. Det berättas att dess ledare, general Early, skall hafva omkring 35,000 man till sin disposition. Den 1 Aug. pålade rebellerna staden Chambersbury i Pennsylvanien en brandskatt af en half million dollars, men då denna summa ej erlades, blef staden till största delen uppbränd. Derefter tågade rebellerna vesterut och drogo si tillbaka öfver Potomac, men gingo den ånyo öfver floden samt besatte Hagerstown, hvarifrån de marscherade mot Cumberland och Pittsburg. General -Earlys högqvarter var i Martinsburg, hans operationsbasis är uti Shenandoahdalen och han skall draga till sig betydande förstärkningar från Richmond. Han troddes hafva för afsigt att besätta Pittsburg, Wheeling och Cincinnati. Från Atlanta ingå mot hvarandra stridande underrättelser. Å ena sidan berättas, att Sherman den 27 Juli slagit rebellerna uti en ny träffning, å andra sidan förmäles, att han sjelf skulle blifvit slagen. Sednaste underrättelser förmäla, att rebellerna dragit sig tillbaka ur Pennsylvanien, men deras kavalleri höll dock Potomaclinien besatt och företog emellanåt ströftåg till Maryland. Enligt ett rykte, meddeladt i ett bref af den 6 dennes, från Newyork, skulle unionshärens öfverbefälhafvare, general Grant, hafva anländt till Washington samt en del af hans här inryckt uti Maryland. Alla dessa obekräftade rykten hafva dock visat sig vara högst otillförlitliga och föga trovärdiga. (Insändt.)