Aftonbladet – 22 augusti 1864, sida 3

Ihonom!? — Jag en stund omkring under det ja; Kl. omkring 6 auktionsdagen på aftonen hade vice notarien Kramer kommit uppå auktionsrummet, begärt att få tala vid hr Hauffman och dervid yttrat: ?Nu är majoren här för att skjuta hästen och hunden; Gud vet hur det ör med Hr Hauffman sprang då ned-på gården, der han mötte en person, som utropade: Här är en som de kallar major och som vill skjuta en häst i stallet. I detsamma small ett skott, hvarpå majoren kom utspringande från stallet i riktning mot hundkojan samt såg mycket blek och förstörd ut. På vägen till hundkojan vände han likväl och sprang upp i sitt åkdon samt ropade, så fort han fått ena foten upp i detsamma, åt kusken att köra. Hr Hauffman fattade då uti hästarne. Det oaktadtsökte kusken att tvinga fram dem under utdelande af piskslag, hvaraf .en del riktades mot ansigtet a hr Hauffman. Afven majorens betjent hade biträdt med att hjelpa majoren undkomma genom att få åkdonet 1 gång. Den af major Stjernsvärd anmärkta omständigheten att man vid hans forslande till häktet tagit omvägar, upplyste hr Havuffman härröra deraf att man ville vilseleda den församlade menigheten genom undvikandet af att transportera majoren framåt stora landsvägen, hvilket antagligen kommit att föranleda folksamlingar och uppträden. Major Stjernsvärds försvar mot de framställda anklagelserna började dermed att notarien Synnerberg frågade om sysslomännen begärt att kronofogden Hellhoff skulle häkta majoren. Hr Hellhoff gaf till svar, att någon speciel begäran derom icke blifvit framstäld; men på grund af hvad mot majoren vid det åtalade tillfället förekommit hade hr Hellboff ansett sig böra häkta major S enne uppläste härefter en längre försvarsskrift, hvari han, under utvecklande af den åsigt, att efter till sysslomännen före auktionen gjordt tillkännagifvande, det han önskade undantaga hästen, borde denne, på grund af borgenärsbeslutet, anses såsom hans lagliga egendom. I ful öfvertygelse härom och i fullt uppsåt att skjuta hästen för pannan om man ville beröfva honom den, reste han ut till Skansen, sedan han i engelska magasinet uti Storkyrkobrinken köpt sig en .revolver, emedan han vid affärden från sin bostad erinrade sig, att den pistol han förut hade, varit laddad sedan några månader tillbaka, hvadan han befarade att den kunde komma att klicka. Vid ankomsten till Skansen gick han in i spiltan till hästen, och sedan kan erhållit underrättelse om att den var inropad af bryggaren Hauffman, lossade han ett skott mat hästens hufvud, hvarefter han begaf sig till sitt vid landsvägen stående åkdon, i afsigt att åka derifrån. Detta, fortfor majoren, förhindrades likväl af flera personer, som stallde sig framför hästarne och togo i tyglarne och ryggade vagnen, bvarvid i främsta rammet utmärkte sig notarien Silln. Samtidigt härmed rusade man på mig i vagnen och drog mig ut baklänges, så att hufvudet först nådde marken. Uti denna våldsbragd deltog auktionsförrättaren kronofogden Helhoff och arrendatorn Moell jemte flera andra som jag icke kände; allt utan ringaste motstånd å min sida, hvarken härvid eller vid derefter blifvande misshandlingar. Sedan jag liggande på rinarken erhållit kmuffningar och sparkningar, hvarå blodviten följde, upprestes jag med förlorad hufvudbonad och afslets mig min rock af kronofogden, som från dess fickor uttog de tvenne förenämda pistolerna, hvilka han behöll. Derefter stäpades nöps och hårdrogs och knuffades bakifrån och jackoch byxfickorna tömdes, under höga tillrop att kanaljen skall visiteras, hvarvid min portmonnä togs ur min byxficka och öfverlemnades till kronofogden Hellhoff. men återlemnades mig sedan af annan person, då deri fattades en sedel på 50 rår, hvilket jag genast i vittnens närvaro anmärkte,.. I sin skrift uppger major. Stjernsvärd vidare. att han. under erhållande af knuffningar och oqvädinsord från omgifvande personer, slutligen af kronofogden släpades upp på en drängkammare, belägen en trappa upp uti statbyggningen. der han anvisades plats på en afsides stående stol, med tillsägelse atvunder inga vilkor aflägsna sig från densamma. I rummet sattes tvenne vakt karlar. Den ena af dem hade, enligt majorens uppgift, utfarit i otidigheter samt hotat honom med ett å kakelugnen stående strykjern. Nere å färden vid trappan hadevytterligare fyra vaktarlar varit utsatta med strängt förbud att icke tillåta någon uppgå i rummet, hvarigenom majoren blef urständsatt att få tala vid den honom till Skansen medföljande vice notarien Kramer eller vid betjenten, för att kunna få ett bud hem till staden. Kl. (29 inkom inspektor Moell, och tillsade majoren med råhet att stiga upp och följa med. Han forslades härefter uti ett Moell tillhörigt åkdon. Etter att vidare ha anfört huruledes man i stället för att föra honom genaste vägen in till staden tagit en omväg, som, jemte det den var obehagligare att färdas, förorsakade en tidsatdrägt. hvilken ännu mer ökades derigenom att den joren sålunda: ?Ankommen till Hersby, granngårdarne till Skansen, lät hr Moell enspännarevagnen stanna, hvarefter, sedan det tillåtits mig få litet vatten, mig anbefalldes framräcka händerna för att blifva pålagd handbojor. Sedan detta blifvit verkstäldt med behöriga preparativer och utdragning på tiden, framtog inspektor Moell ett i vagnen liggande större tåg, med yttrad afsigt, att som han icke hade några fotbojor till hands, så ämnade han mig dermed basta och binda; ett åtgörande hvarifrån han dock afstod, sedan han först yttrat : PLofva att ni inte springer, så skall ni slippa att bli bunden.? Härå som i allt öfrigt iakttog jag dock en fullkomlig tystnad och passivitet. erefter följdes stora landsvägen till Stockholm; till dess Judarnes kyrkogård var passerad, då man tog af på den mycket stenbelagda vägen till höger förbi Solna till länscellfängelset, utanför hvars port vagnen stannade och jag anbefalldes, med innu oaftagna handbojor, nedstiga på gatan; nen då detta icke lät sig verkställa, aftogos först randbojorna, hvarefter jag nedsteg och infördes cellfängelset; klockan var då nära 11-pånatten. Denna förklaring slutade med begäran om att komma på fri fot samt yrkandet att kronofogden Iellhoff, som utan laglig orsak med våld ryckt najor Stjernsvärd från åkdonet och fört honom häkte samt jemväl låtit komma sig till last att cke hafva afhållit vid tillfället närvarande peroner från utöfvande af våld mot hr majoren, nåtte dömas att stånda ansvar nr 18 Kap: 9 samt 20 kap. 7 missgerningsbalken, samt att terjemte ersätta majoren för skymf och lidafide ned 1000 rdr och förklaras skyldig genast träda äkte. MN fjerdingsmannen Moel yrkades ansvar för let han påsatt majoren handbojor; hvarjemte han örbehöll sig rättighet att sedermera föra talan not den eller de som i öfrigt på något sätt delagit uti de begångna olagligheterna. Denna skrift var åtföljd af åtskilliga bilagor, tgörande dels ett transsumt af det vid borgeärssammanträdet förda protokollet samt hr maorens anföranden till rättens ombudsman notaien Oldenburg, med anledning af sysslomännens örfarande samt ombudsmannens häröfver medelade svar, äfvensom några vittnesattester hvaraf land annat inhemtades, att majoren vid samnanträffandet med sysslomännen ute vid Skanen den 30 Juli begärt att i stallet få börja med tseendet af de effekter han ville behålla, samt tt då man det oaktadt gjort början med de uti nvanbyggnaden befintliga lösören hade majoren, skjutsande tillsades köra i skridt, fortfor maort fr -rn -