Aftonbladet – 22 augusti 1864, sida 3

icke detta kommer oi deraf, att vi lagi mesta vigten på att odla vårt förstånd, mer deremot lemnat samvetet åt sig sjelf? Der uppfostran, vi ärft af våra fäder och fort plantat på våra barn, klokare kan den hs fort oss, men har den gjort oss bättre! et synes knappåst så. Den klara och ge nomskinliga guldådra, vid hvilken vi skulle pröfva vårt hjertats renhet, ha vi låtit ligga orörd, och derföre har också hjertat krymp ihop, under det att magen och det beräk. nande förståndet växt till en oerhörd grad. Förf. till dessa rader var en bland dem, han förmodar få, som med rågon förvåning åsåg den stora tillit, med hvilken man vid början af de dansk-tyska förvecklingarne från alla håll blickade upp till vår regerings åtgöranden. Det ill faciet?, som då gick och gällde som orakelspråk, har sedermera äfven fått maka åt sig. Och hvarföre? Jo derföre att vi sakna en man, som vill våga något, som har nog moralisk kraft dertill, och som har motsvarande förmåga. I Gustaf Adolfs och de store Carlarnes tider var det icke så; vi kunna på sin höjd beräkna räntan på vår statsskuld, så att debet och kredit gå ihop, men viha ingen hand, som vill rikta spetsen af vårt svärd mot nedrighet och förtryck. Se der vår och Danmarks olycka; ädla viljor finnas nog, verksamma krafter finnas också, men en man som vill gå i döden för iden, sakna vi på vårt samhälles höjder, — och derföre stanna vi i stöpet; — det kommer sig af vårt lånds Pnaturliga läge? ; vår skuta seglar väl, men det måste då finnas en kraftig hand vid rodret. Njutningslustans och de sinliga begärens tid alstrå icke en sådan. —Y—