Aftonbladet – 20 augusti 1864, sida 2

g lagad 1 alla instanserna, ändtligen efter åratal säljes å exekutiv auktion tör häliten af dess ursprungliga värde och, först sedan jemväl auktionen blifvit öfverklagad och egendomshandlaren efter långvarigt trassel och obehag blifvit vräkt, får af den nya egaren tillträdas. LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Licbig, Naturlagarne för åkerbruket, öfvers. af Bergelin. — Knudsen, Modersmaalet som Skolefag. — Utländsk Uterstar: Petermann, Mittheilungen. Die deutsche E-pedition in Ost-Afrika. — Stap, Etudes histori;ues et criliques. — Baur, Yorlesungen. — Litteraturoch konstnotiser. gatt och billvit Ov Naturlagarne för Åkerbruket af Justus von Liebig. Öfvers. af Theodor Bergelin. Örebro 1864. Lindhs förlag. Det är bekant att den snillrike författaren, hvars ofvanvämnde arbete vi nu anmäla och varmt förorda till våra vetgiriga landtmäns studium, genom sin behandling at agrikulturkemien brutit en ny väg. De af honom uppställda satser hafva med lika stor talang utvecklats, som med energi försvarats, under den hifliga strid som de framkallat. Då Liebig uppträdde som författar i agrikulturkemien helsades han af de ö naturforskarne som en fantast, och han a Se behandlades af många ibland dem skoningslöst. Men hun bevisade sig snart vara en lika djupsinnig vetenskapsman som utmärkt sti Och nu vid uppnådda 60 år har han redan länge njutit den glädjen att mycket, om än icke allt, hvad han inom agrikulturkemien uttalat, erkäunes åtminstoue såsom mer än sannolikt — ty inom naturvetenskapernas omätliga område nödgas man väl alltid att spörja: hvad är sanning? Uppgiften för Liebigs långvariga och mödosamma arbete har varit och är att göra kemiens upptäckter tillämpliga på jordbruket. Visserligen är det möjligt, att åtskilliga ännu i dag unse Liebig drifva sina satser alltför längt? — reformatorer inom hvarje område drabbas ju af samma förebråelse? — Men ett vigtigt och betydelsefullt faktum är dock att hans stora arbete: Kemien tillämpad på landthushållningen och fysiolvgien? — hvarat det nu föreliggunde, ?Naturlagarne för åkerbruket?, utgör den ena delen — under loppet af 16 år kunnat utkomma i sju stora upplagor, hvarje sådan tillökad med nya iakttagelser. Om ban verkligen är den fantast?, hvartill hans motståndare i förstone så gerna vill göra honom — vore det väl då troligt att mer än 30.000 exemplar af samma arbete skulle vunnit alsättning? Man erkänner också numera, ehuru naturligtvis mer och mindre villigt, att Liebigs kemi har bildat ett nytt tidsskilte i lendibrukets utvecklingshistoria. Man skulle kunna säga, att Liebig inom det moderna jordbruket uppträdt såsom straffoch botpredikant. I skarpa drag och med bjärta färger tecknar han detsammas fel och misstag, samt visar följderna ar de Han karakteriserar det säsom ett utplundringssystem och han bevisar sitt påstående på ett slående sätt genom talrika exempel från olika länder. Han visar likaledes verkningarne af detta system. Då landtbrukarens uppgift är och hane bemödande bör gå ut på att frambringa höga, alltid stigande och fortfarande skördar, är det både hans pligt och hans iniresse att arbeta ej blott på bibehållandet, utan älven på förökningenafjordens fruktbarhet — hvilket allenast kan ske derigenom att , e jordbeståndsdelar, som under växtodlingen sucessesivt konsumeras, rikligen ersättas. Hvilka beståndsdelar i jorden kulturväxterna konsumera, och huru, samt hvarmed de förra skola ersättas, framställes af fört. med denna klarhet och påtaglighet, som han i eå rikt mått besitter. Han hänvisar städse till naturlagarne, som aldrig ostraffadt kunna öfverträdas, och hvilkas noggranna kännedom fördenskull är af så stor vigt just för den praktiska jordbrukaren. Liebigs föreliggande arbete har för oss just nu ett stort värde, då en fraktion ifrigt bemödar sig att framställa protektionismens tillämpning på jordbruket, såsom det enda säkra medlet till jordbrukets lyftDerrida LÄRAN annv