Aftonbladet – 18 augusti 1864, sida 2

sin tyska furstendömen och ett par konungariken på köpet — hvarifrån kommer då den Btora återhållsamheten, då det gäller två (?) af Tysklands skönaste, rikaste och fruktbaraste provinser, med en af de ypperligaste hamnar i verlden, som icke kunde falla läg ligare för den ryska flottan? Det gör som räfven med rönnbären; det vill icke hafva hvad det dock aldrig kan få. Välatt märka, icke direkt och omedelbart. Det är derför, som det svepes in sig i ädelmodet kåpa, drar sammetshandskar öfver björntassen och begagnar det lilla Oldenburg till jagthund, för att få villebrådet inom säkert skotthåll. Slesvig-Holstein i Oldenburgs händer skulle icke vara något annat än en rysk filial på tysk botten. Oldenburg, som genom mångåriga familjeband är förbundet med ryska kejsarhuset, och som till en stor del är skapadt genom kejsarens nåd (se anno 1813), skulle genom hertigdömena ännu fastare sammanknytas dermed; storhertigen skulle redan genom omständigheternas tvingande makt blifva en rysk vasall, och under Slesvig-Holsteins firma skulle czaren de facto blifva medlem af tyska förbundet. Men Tyskland har i långa och mörka decennier erfarit tillräckligt af det ryska inflytandets påtryckning, och om än icke Alexander II har uppställt till mål för sin ärelystnad att nedtrycka Europas fastland under det ryska knuisystemets ok — hvem borgar för framtiden och hvad som i densamma kan utkläckas af det gökägg, som den ryska örnen så beqvämt lagt ut h sig i Slesvig-Holstein? Och finnes det icke redan för ögonblicket nog med ryska partigängare i Tyskland? Aro ej dess furstefamiljer tillräckligt inficierade med ryskt blod? Hatva ej dess diplomater ännu städse, till hälften ängsliga, till hälften förhoppningsfulla, sina blickar riktade mot den ryska solen, fastän de ganska väl veta, att den för ögonblicket dolt sig bakom moln? Och: skulle det icke vara en vanvettighetsoch sjelfmordspolitik, om de skulle återupprätta och befästa Rysslands ännu icke alldeles försvagade inflytande på Tysklands angelägenheter? Och för hvilket pris skulle detta ryska herradöme, under masken af ett oldenburgskt satrapskap, köpas! Strömmar af tyskt blod skulle hafva flutit i hertigdömena, på det att cezaren der skulle kunna resa sig en liten appendixtron. Nej! det kan, det får icke ske; det skulle vara att drifva ett brottsligt spel, ej blott med det tyska folkets lif och gods, utan äfven. med ess heligaste känslor; det skulle vara att inför Europas ögon besudla det tyska namnet med en outplånlig vanära och för evigt tillintetgöra dess anseende. ölutligen riktar författaren uppmärksamheten p hvilket skådespel tyskarne i detta ögonblick framställa till alla nationers förvåning: ännu bar det dyrbara blod, som nyligen blifvit utgjutet i Slesvig, icke hunnit torka, ännu är freden icke afslutid — och redan komma dock pretendenter och kronjägare krypande från alla båll, hvilka alla känna sig kallade till att lycksaliggöra Slesvig-Holstein genom ett faderligt regemente, och af hvilka, väl att märka, icke en enda har rört så mycket som ett finger för dess befrielse. Folkvalsprincipen gör sig städse allt mer och mer: gällande i den civiliserade verlden; men här skall den icke gälla! Här skola deremot främmande makter godtyckligt bestämma öfver Tyskland och -dess folk! — ?ÅAro, vi tyskar då verkligen ännu såsom cen flock får, som går ur ena handen i den andra, och klippes af en EE FE MS VS PE LE LD