Aftonbladet – 18 augusti 1864, sida 2

rare decimerar en här, än fienden som möter den ansigte mot ansigte på fältet. Likt den engel som andades på den assyriska skaran under natten, så att, då judarne på morgonen stego upp, deras fiender allesammans lågo döda, så griper ock denna fiende sitt i dussintal, då de sofva i sina tält eller klädda i sin rustning vandra fram och tillbaka i solen, Denna fiendes namn är pest; och öfverallt der menniskorna möta hvarandra till ömsesidig förstöring, sväfvar han öfver massorna och tillförsäkrar sig lejonparten af bytet. Dels på grund af deras föregående vanor, dels tillföljd af deras slappare manstukt, hade han varit mera sysselsatt bland glodin torerna än på något annat håll i lägret. Då Hippias sålunda såg sitt folk allt mera aftaga till antal och krafter, började han frukta att de ej skulle bli i stånd att taga den framstående andel i stormningen, som han hade lofvat dem, och en sådan möjlighet var redan i och för sig ganska nedslå. ende och retsam; men dertill sällade sig ännu ytterligare möjligheten af det förslag om stadens fredliga uppgifvande, som Han nyss hada hört — ett förslag som Titus tycktes betrakta med gynnsamma blickar och som skulle ha till följd, att det som betraktades såsom härens byte skulle komma att fördelas i lika andelar, så att soldaten och gladiatorn skulle få dela jemt om jemt — och denna möjlighet var icke den minst obehagliga. Han hade gifvit Titus en sann framställning at sin legions tillstånd, ty Hippias var icke den som af något lät tvinga sig att söka skydd under en lögn; men han ångrade i alla fall sin uppriktighet och förbannande den stund han begaf sig till Syrien, började han att med saknad tänka på Rom och tro att ban, när allt komme omkring, ändå hade varit lyckligare och bättre der än på amfiteatern, Då han gick fram mellan sitt folks tält möttes han af gamle Hirpinus, som berättade honom att ett nytt tjog ef hans män sedan den föregående n hade bif