Aftonbladet – 18 augusti 1864, sida 2

NTE ERE AREEANARENAA Jag är trött vid belägringen?, sade han, i det han med låtsad likgiltighet sträckte sig på soffan — trött vid det dagliga släpet, de ändlösa rådplägningarne, det brännande klimatet och framför allt vid denna qväfvande luft, som en menniska knappast kan andas. Jag skulle önska att jag aldrig hade sett detta fördömda tält och allt hvad det innehåller !? ?Du kan inte vara mera trött dervid än jag?, svarade hon med samma lugna, föraktfulla ton, som i gå hög grad retade vonom. ; ?Hvarföre kom du någonsin hit?? genmälde han med ett bittert skratt. Ingen behöfde en så fin och förnäm dam i en soldats tält — och ganska säkert bad henne ingen att dela det med honom.? on drog ett hätftigt andetag, som om någonting fade sårat en ömtålig punkt, men hemtade sig genast åter och svarade kallt och föraktfullt: Det är vänligt sagdt och i alla händelser högst ädeimodigt. Just hvadjag borde ha väntat mig af en gladiator!4 Det fanns en tid då du inte såg familjen? med så oblida ögon! utbrast han häftigt; men mildrades af sina egna minnen från denna tid och tillade i en blidare ton: Valeria, hvarför vill du på detta sätt vista med mig? Det var annörlunda den iden, då jag förde träsvärd och klubbor em till din pertik och ej sparade någon nöda för att göra dig till den skickligaste äktare i Rom, likasom du redan var den skönaste. Detta var lyckliga dagar, och unde ännu fortfara, om du bara hade en nista af vanligt sundt förstånd i ditt hufvud. Kan du inte inse hvem som ovilkorigen mäste bli den förlorande, om du ock ag drabba tillsammans? Hvem har du väl Itt trygga dig till utom migte Mer. följer.)