Aftonbladet – 17 augusti 1864, sida 3

Den svonska grefvinnan på Eunitzburg vid Jena. En oupplyst mystere. (Ur Ilustreret Tidende.) På våren 18512 — en tung och mörk tid för tyskarne — inträdde en gammal skogvaktare en söndags eftermiddag på krogen i byn Golmsdorf, hvilken är belägen på Sasleflodens högra strand, en mil från Jene. ?Nu har den svenska grefvinnan ankommit till Gleissberg, berättade han för de samlade söndagsgästerna. Han hade nemligen flera gånger omtalat, att en ryktbar svensk grefvinna? skulle komma till trakten; att ban af jägmästaren fått tillsägelse att uppmäta och inhägna 24 tunnlund skog till uppodling åt henne på Gleissberg ; att han likväl icke kunnat få veta — och icke heller ännu visste — hvad den främmande damen hette, hvarifrån hon kom, hvad hon skulle der att göra midt i skogen eller öfver hufvud taget någonting af allt hvad hans åhörares vetgirighet önskade upplysning om. Han kunde i dag blott tillägga till hufvudsaken, hennes arkomst, att befallningen om de gjorda förberedelserna utgätt från sjelfva hertigen af Weimar, Carl August, och att så väl han som skogvakteren i Golmsdorf hade fått befallning att å alla sätt gå den främmande damen tillhanda. De samlade bönderna åhörde dessa upplysningar med allt möjligt intresse; det hade så ofta talats om den svenska grefvinnan, att hon, huru litet man än visste om henne, icke blott varit länge väntad, utan äfven betraktades såsom cen gemmeal bekant. Den obetydliga kunskapen och ringa bekantskapen blef aldrig särdeles mycket rikare för de goda landtmännen. Hon hade kommit, icke med en furstinnas glans och prakt, icke med ett talrikt följe, utan nästan ensam, blott ledsagad af två unga personer, af hvilka den ene tycktes vara heunes tjenarinna, den andre sades vara heunes son. Och ändock gjorde hennes enkla uppträdande i all sin proktlöshet ett beämdt intryck af hög börd och en så till gandes furstlig värdighet på alla, som go henve. En hög, majestätisk figur, förnäm hållning, men sna ett nedlåtande än ett tillmötesgående väsen, ett blekt nsigte, vackra ögon, svart hår — säduu var hon och sådan förblef hon, lefvande ensamt och stilla. Högt ötver staden Kunitz, en mil från Jenu, på Sagles högra strand reser det branta Gleissberg sin topp. Blott genom et besvärligt klättrande öfver klippor och ruistenar kommer man upp till spetsen, men belönas då med en herrlig uteigt och dena fängslande Saoledalen mellan Jena och Dornburg, kallad det Weimarska Schweir. — en panorama i fogelperspektiv af den minnesvärda valplatseen i Oktober 1806. Der uppe stå förvittrade minnen af medeltidens romantik: höga murar med djupt liggande fönsterbågar, stormpiskade, sönderbrutna och förfallna, men en gång bostad för kraftiga män och hulda qvinnor. Här residerade fordom herrarne af Gleicsberg, afkomlingar af en ädel, men på det kejserliga interregni tid urartad slägt, som slutligen blef en skräck för den fredliga Jandsvägsfararen, men till sist krossades af Rudolfs af Habsburg jernhand, Skulle den nya gästen bygga sitt bo på riddareborgens grus? Skulle hon fly med sina hemligheter till den höga klippspetsen och skåda lingt ned i den blomstrande dalen? Nej, i skogens ensliga djup redde hon sitt bu, som ännu bär namn af 7Den svenska gref: vinnans asyl? eller helt enkelt Den svenska platsen?, Ett trähus blef bygdt, växter och frukter såddes och grodde. Koionien växte i omfång och välstånd; i stället för trähuset byggdes ett envåningsbus med stall och uthus; höns, getter och en ko utgjorde ludngården, ladan låg tätt iuvid boningslängan. En åsna drefs till de vid bergets fot liggande små städerra Ku.