Aftonbladet – 17 augusti 1864, sida 3

Article Image
staden är för öfrigt öfverallt försedd med kranar bland annat för manövrerandet af de jättetänger, hvarmed de tunga metallklumparne vändas och lyftas — hänga de ofantliga och äggformiga stålugnarne, hvilka till åskädarens häpnad kunna verkställa roterande rörelser. Bakom de hängande ugnarne af jern, hvilka inuti äro beklädda med eldfasta ämnen, finnas rökkåpor af vanligt tegel, med utseende af ofantliga nischer i götisk stil. Dessa hafva till uppgift att vid blåsr garne? emottaga den fruktansvärda hetta, som ugnarne utandas i form af jättelika eldqvastar. Då man besinnar, att bläster af icke mindre än 250 decimalliniers qvicksilfvertryck härvid är verksam, kommer man ovilkorligen att erinra sig det superlative folkliga uttrycket: hett som i helvete. De hängande ugnarne innesluta den stora hemligheten att på tio minuters tid förvandla smält tackjern till stål af utmärkt beskaffenhet; i deras inre försiggår nemligen den våldsamma process, som åstadkommer ett dylikt underverk, hvarom vi få tilllälle ytterligare tala vid kapitlet om bläsningen. Här i dessa ugnar gömmer sig alltså Sand vikens mäktiga talisman, dess materiella nervus rerum. Den äldsta konstruktionen af stålugnarne skiljer sig betydligt från den sednast inventerade, enär densamma icke tillåter ugnarnes omhvälfning, utan låter dem hvila på deras fasta grund, i stället för att vara hängande och derigenom roterande efter behag. Bortom dessa ugnar finnas ytterligare kupolugnar, afsedda för tackjernsomstsältning, då masugnen, ehuru den största i landet och presterende hvar tionde timma 140 centner smält jern, likväl icke hinner ensam lemna tackjern till verkstadens behof, synnerligast vid särskilda tillfällen, såsom vid kanongjutningar m. fl. Vidare upptäcker ni på sidan af valsverket uti ett utskjutande annex på bufvudbyggnadens östra eida degelugnar för tillgodogörande på gamla sättet af det stålskrot, som uppkommer vid de stora blåsningarne efter Bessemermetoden. Uti en annan närbelägen flygel finnes evarfverkstad med deges ångmaskin och verkmästarnegs kontor, samt i olika våningar deesa sednares ganska komfortabla och rymliga boetäder. Under byggnsd på samma sida äro andra anexer för kvippbammare och ännu flera vällugnar somt en 250 hästars ny ångmaskin. Den stora byggnadens vestra sida befinnes nedgräfd i den ansenliga sondhöjden, under det att den östra är utfylld i Storsjön. Genom denna betydliga kostnad bar men vunnit den ännu större fördelen att genom sjelfverksamma mekaniska hissverk lätteligen och direkt mata rostugn, krossmaskin och masugn från de stora melmoch kolförråderna, hvilka ligga uppstaplade på höjden vester om verkstaden. För öfrigt finnas, likaledes på denna sida af hufvud byggnaden, ansenliga utsprång för ångmainer m. m., och ur gruppen af dessa tillyegnader höja sig rostoch masugneng höga torn. Det är äfven på denna SOL torkugnarne för den terf, som kommer nu envändas, äro placerade bakom raden ef vällngnar och uti fn den tjocka togeloch grästensmur, hvilken är uppförd tili förhindrande af ras från den otvanför belägna sandhöjden. Man har säledes, som ni finner, på allt sätt tillgodogjort sig terrängens icke blott fördelar, utan till och med olägenheter. Transporten af de tunga stålpjeserna till och från ställen inom verkstaden, der de hafva att undergå olika behandling, sker på jernvägar en miniature. (Forts.)

17 augusti 1864, sida 3

Thumbnail