Aftonbladet – 17 augusti 1864, sida 2

han ännu i dag inte förgätit. Han talar om henne som om han ännu såge henne framför sig. Han älskar att tala om hennes ädla gestalt, hennes ömma, kärleksfulla ögon och hennes fina af sorg och tankar, lätt fårade panna. Han säger att hon säkerligen haft någon djup sorg i sin ungdom, ehuru hon aldrig talade derom med sitt barn. Detta lärde henne att vara mild och tålig i alla lifvets förhållanden, utan att göra henne mindre öm om sin son eller af honom mindre älskad tillbaka. Hennes historia är för öfrigt helt vanlig. Den drägthar ännu icke blifvit väfd, som icke har sitt inslag af synd och sorg Hon har haft sin börda att bära, och så har Esca, och så har äfven du, romerske anförare, en af jordens besegrare — och så har äfven jag, fastän jag vet hvar jag skall nedlägga min börda för att hvila 1 frid.? ?Jaså, gossen talar således om sin barndom?, inföll Licinius, följande gången af sina egna tankar, och om sin mor, som han säkerligen förlorat, efter hon var så älskad, tillade han bittert. ?Alldeles såX, genmälde Calchas; och så djupt gossen sörjde hennes död, blef smärtån deröfver ännu dock djupare af det sätt hvarpå han skildes ifrån henne. Allt för ung för att bära vapen, hade han sett sin far skynda bort i spetsen för sin stam för att möta de romerska legionerna. Hans far var en stolt, befallande krigare, som han föga kände, och som han snarare skulle fruktat än älskat, om han hade fruktat någonting på jorden. Hans mor låg på sjuksängen, och äfven gossen, så ung han var, kände en obeskriflig oro för hennes skull, som förbjöd honom att lemna hennes sida. Med smärta och svårighet förde de henne i hennes bärstol till en fast plats i deras djupa, snårhöljda skogar, der britterna slutligen höllo stånd. Långskäggiga prester sleto nu gossen med våld från modrens sida och gömde honom i en grotta, emedan han var son till en chef, Han kan ännu erinra gj et bleku nsigtet ÖVh äre körtekefolta bv