Aftonbladet – 16 augusti 1864, sida 3

fredspreliminärernas, som för den kö penhamnska modlöshetens skull. Men tan en att hela Nord-Slesvig, hela det dan ska södra Julland skulle gifvas till pris oct väldtagas af von Bismarck och konsorter. är outhärdlig. Det skall väcka en sorg och harm, att hjertat må brista? Nej, det går icke; det kan icke gå, och med Guds hjelp skall det heller icke gå, ehuru jag icke vet huru det skall undvikas. Men tron är ju också en visshet om de ting som man icke ser. Det går icke med NordSlesvigs förtryckande: detta våld skall blifva en spik, hoppas jag, i Schleswig. Holsteins likkista.? En artikel i Corr. Havas? från London, hvaruti meddelas, alt man der hade kunkap om en mellan Ryssland, Preussen och Österrike afsluten konvention, i ändamäl att i nödfall med vupenmakt understödja kung Kristian IX och icke tillåta Danmarks förening med Sverge, gitver ?N. Allg. Zeitung? anledning försäkra, att Preussen icke vill understödja något system i Danmark, likasom det icke bekämpat något system. Preussiska politiken?, säger bladet, ?blandar sig icke uti främmande staters inre angelägenheter, och liksom vi, hvad Preussen angår, äro i stånd att på det bestämdaste tillbakavisa dylika tendenslögner, kunna vi ej heller iro, att man i Wien skulle vara böjd att följa en politik, som hade för ä damål att intervenera i de aflägsna skandinaviska staternas förhållanden. — Endast d kuude möjligen hafva intresse at akta en skandinavisk förening med k ogynsamma blickar. Men om detta intresse skulle gå så långt, att det kunde leda till en inblundning, hvars följder vore cheräl neliga, det äro vi likaledes böjda att betvitla