Aftonbladet – 16 augusti 1864, sida 3

hans glupskhet till de umbäranden han utstått inne i staden.? Håll!? utropade Titus förtrytsamt. ?Håll, tribun, och lär dig, så vida en enda ädel känsla ännu finnes qvar hos dig, att hysa aktning för olyckan, helst då du ser den i vår fiendes person. Denne vördnadsvärde man skall verkligen bli försedd med mat och vin: men han skall inte bli skymfad i mitt läger. Licinius, min gamle trogne rådgifvare och min läromästare i krigets konst, jag anförtror honom åt dig. Tag honom med dig till ditt tält och se till att ingenting fattas honom. Jag behöfver inte påminna dig om att behandla en fiende med all den vänlighet och höflighet som kan stå tillsammans med krigarens försigtighet. Men du fär inte för ett ögonblick förlora honom ur sigte och skall med mitt svar skicka honom under en stark betäckning till Jerusalems hufvudport. Jag vill inte ha några hemliga underhandlingar med detta olyckliga folk, ehuru mycket jag fruktar att min pligt mot min tar och kejsardömet ej skall tillåta mig att bevilja dem det anståud de begära. Jag bar nu hört edra råd, och jag skall med ledning af dem söka bestämma mig. Vänner och kamrater, jag upplöser härmed sammankomsten. Låt denne man komma hit om en timme för att hemta mitt svar. Valer: Pole! upprepade hvarje officer, i det han bugade sig och gick ur tältet. Hippias och Placidus dröjde ett stycke efter de andra, stannade då de kommo så långt att skildtvakten, gom bevakade de framför högqvarteret planterade örnarne, icke kunde höra dem, sågo på hvarandra och skrattade, Du framställde din åsigt i bestämd form, sade den förre, och fick dig en ful stöt