Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 3

Det är i alla händelser endast en soldats pligt jag uppfyller. När skall jag bege mig på väg? Eleazar eftersinnade ett ögonblick. Den andres rena, obestridliga trohet rörde äfven hans marmorhårda hjerta, Detta uppdrag skulle utan tvifvel kosta budbäraren lifvet, emedan man i trots af hans egenskap af härold, säkerligen skulle bli behandlad såsom en blott rymmare; men budskapet måste öfverlemnas, och åt hvem annan än Esca skulle han väl kunna anförtro det? Han fortfor derför i en sträfvare ton: Jag har nu yppat för dig den hemliga väg, som icke är känd af flera än tre personer i hela Jerusalem. Jag behöfver nu inte dölja någonting för dig. Du skall bära mitt skrifna förslag till Titus rörande en vapenhvila på tvenne dagar och på bestämda vilkor; men det är för budbäraren tryggast att inte känna dessa. Vill du utsätta dig för denna risk — och när? När som helst, jog är genast färdig! svarade Esca oförskräckt; men medan han ännu talade trädde Calchas in i rummet: och Eleazar, som visste åt hvilket öde han invigde sin dotters räddare och sin egen gäst, skyggade undan för sin broders blick och skulle utan vidare uppskof velat aflägsna sig för att uppsätta sin skrifvelse. Hård och samvetslös som han var, kunde kan dock icke undgå att hysa medlidande med denne tappre, redlige man, som så omisstänksamt gick i den snara han utlade för honom. Ått öfverlista den romerska generalen var ett, att uppoffra en trogen och hängifven vän, ett annat. Han tvekade icke det ringaste att besvika Titus och lofva romarne ait han, om de endast ville skänka honom tvenne dagar till att förvärfva sig högsta makten i staden, skulle öfverlemnn