Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 3

denna i deras händer med det enkla vilkoret, att templet ej skulle förstöras, och att invånarnes lif skulle skonas. Han ansåg det ingalunda för vanhederligt det beslut han dolde i sitt bröst, att använda det sålunda vunna uppskofvet till att förstärka försvarsverken och derefter utan tvekan bryta det löfte han gifvit fienden. Då det var fråga om hans folks hela välfärd — tänkte denna fanatiska man, till hälften krigare, till hälften prest — var detta endast en högst tillåtlig krigslist, och skulle, såsom ett medel att bevara den sanna tron, gillas och berömmas af himlen. Men det syntes honom härdt, mycket härdt, att han för att skaffa sig dessa fördelar må ste uppoffra en person som i månader hade bott under hans tak och suttit vid hans bord; och ett stygn, hvars orsak han ej brydde sig om att efterforska, kändes i fadershjertat, då han tänkte på Mariamne aoch huru hon i morgon skulle fråga: Hvarär Esca? Hvarför har han inte kommit tillbaka? Han tog sin bror afsides och berättade honom i korthet att Esea skulle gå till det romerska lägret för att frambära ett fredsbudskap. Calchas såg honom rakt i ansigtet och skakade på hufvudet. Min broder, sade han, dina vägar äro krokiga och slingrande, ehuru din hällning är krigisk och djerf. Du litar för mycket på ett svärd af stål och en senfull arm, på den menskliga styrkan, som en liten sten på gatan kan bringa hufvudstupa till marken, och på förslagenheten i en menniskas hjerna, som dock icke ens för ett ögonblick kan förutse det obetydliga hinder, som i det nästa skall gäcka och förvirra den. Det är bättre att med full förtröstan trygga sig vid det rätta. Denne unge man tillhör vårt eget hus; han är oss mera än en vän och frände, Äwnar du verkligen skicka homm