Aftonbladet – 12 augusti 1864, sida 2

hvilken romarne förgäfves sökte reparera, oroade som de voro af den skur af dolkar och kastspjut, som den på muren stående fienden ständigt slungade öfver dem. Mer än en gång hade de, vid sina försök att reparera den under natten, fått sina materialier uppbrända och sjelfva blifvit med betydlig förlust tillbakadrifna genom de besegrades tapperhet. Antoniatornet var sjelfva nyckeln till den andra muren; och om det kunde återtagas, såsom en gång förut hade skett, skulle judarne ännu en ång ega tvenne starka försvarslinier mellan den öfre staden och fienden. Då Bleazar och Johannes i spetsen för sina följeslagare, som voro blandade om hvarandra, kommo upp på den inre vallen blefvo de vittne till en tapper och förtviflad strid der nere på öppna fältet. Esca, som nu icke längre hade en slafs ställning, utan nu var vän och klient åt den mest inflytelserika man i Jerusalem, hvilken, efter hvad man berättade, hade upptagit honom såsom en proselyt och äfven ämnade gifva honom sin dotter till äkta, hade redan så utmärkt sig genom åtskilliga bragder vid stadens försvar, att han ansågs såsom en af de modigaste officerarne vid den judiska hären. Längtande att förvärfva sig ett lysande rykte, hvilket, efter hvad han hoppades, möjligen skulle kunna tillvinna honom allt hvod han önskade sig på jorden — Marinmnes hand — och i hög grad delande de belägrades vördnad för templet och alsky för ett främmande ok, hade briten icke låtit något tilllälle gå sig ur hänlerna, som kunde förvärfvw honom nya agrar, och var alltid den främste i hvarje öretag som fordrade en ovanlig styrka och apperhet. Hans höga växt och fladdrande syllene lockar, hvilka sednare gjorde honom å lätt att urskilja bland de mörka krigare om omgåfvo honom, voro snart väl beanta i det romerska lägret; och mången landfast romersk .soldat slöt sig närmare ntill sin kamrat och lyfie sin sköld mera örsigtigt i jemnhöjd med sina ögon, då van såg dessa Husa locker fleddre i stogt