Aftonbladet – 12 augusti 1864, sida 2

dat icke allenast kämpade, uten äfven åt sof, marscherade och arbetade under ögo nen på sin decurion eller anförare för tio hvilken åter i sin tur var ansvarig för d sina inför en centurion eller anförare fö hundra. Ett visst antal af dessa centurier eller kom anier, som varierade allt efter omständig heterna, bildade en manipel, af hvilka tvenn utgjorde en kohort. Hvarje legion besto af tio kohorter under anförande af tio tri buner, hvilka turvis förde befälet. Dess: åter stodo under befäl af generalen, son kommenderade hela legionen. Soldaterna voro beväpnade med sköld bröstplåt, hjelm, spjut, svärd och dolk; mer utom dessa vapen förde hvarje man sins verktyg för att uppkasta ett läger. All voro de kraftiga och skickliga arbetare like väl som oöfvervinnerliga stridsmän. Ehuru en tapper och krigisk nation, hade dock judarne således endast föga utsigt at kunna försvara sig mot verldens eröfrare Det var endast genom denna sjelfuppoffring hvilken utgjorde ett så utmärkande drag: deras nationalkarakter, som de voro istänc att så länge motstå Titus och hans legio. ner. Deras förtviflade utfall kröntes icke så sällan med framgång, och den storsinte romerske anföraren synes ha respekterat sin fiendes tapperhet och olyckor; men emellertid kunde det dock icke undgå denne skicklige härförare, att hens intagande af Jerusalem och eröfring af hela Judea endast var en tidsfråga, Vid en tidigare period af belägringen hade romarne gjort en bred och grund urhålkning i marken för att skydda sitt infanteri och för att föra sina krigsmaskiner närmare ntill muren; men detta arbete hade sedan blifvit öfvergifvet på grund af terrängens peskaffenhet. Den bildade nu en temligen rygg, betäckt väg, som satte de belägrade stånd att komma på ett kort afstånd från Antoniatornet, hvars återeröfring var af rögsta vigt — icke minst derför att Titus rån dess spets ledde sin earmås rörelser. Vet var en på insidan af dette forn,