Aftonbladet – 12 augusti 1864, sida 2

GLADIATORERNE.) TAFLOR UR LIPVET BLAND ROHARE OCH JUDAR ROMAN I TVEKNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. Med dessa ord drog juden sitt svärd, utan att bekymra sig om den plats der han stod, och ställde sig i spetsen för sina anhängare, hvilka med högljudda rop fordrade att genast bli förda till förskansningarne. Entusiasmen spred sig, likt en häftig låga, och meddelade sig äfven åt rådet. Eleazars egna vänner blefvo likaledes smittade deraf, och hela massan rusade ut ur templet, och hastade derpå, sedan de på gatorna bildat sig i grupper, bort till vallarne. fv Johannes hade sagt inför rådet var verkligen i öfverensstämmelse med sanningen. Romarne, som förut hade förstört den mn muren och en stor del af förstäderna, ade nu för andra gången bemäktigat sig den andra muren samt det höga torn, gom kallades Antonia, och hvilket Johannes, för att göra honom full rättvisa, hade försvarat med synnerlig tapperhet, sedan han en gång hade återtagit det från fienden. Det var från denna fördelaktiga punkt som ett anfall nu organiserades af blomman af den romerska armån, med syftemål att storma de sista förskansningarne och tränga in i staden. Då Eleazar och hans medtäflare infunno sig med sina följeslagare, blefvo de sålunda en särdeles välkommen förstärkning åt försvararne, hvilka trots sitt envisa motstånd hårdt ansattes af fienden. Hvarje frisk och färdig jude var soldat då tillfället så fordrade. Sålunda sammansatte trupper äro vanligen mera fruktansvärda vid anfallsän vid försvar. De e vanligen ett oförskräckt mod och en vild tepperhet, som trotsar den militära veten. ) Se A. B. n:r 129, 130, 132—148, 15D, 181 188-—155. 157. 188 och 160—103. M