Aftonbladet – 11 augusti 1864, sida 3

är sedan på grund af sin höga ålder fick afsked från chefskapet för Köpenhamns polis, och derför erhöll en utomordentlig pension. Denne gubbe har nu blifvit utnämnd till öfverpresident i stället för kammarherre Littichau, som begärt afsked på grund af sin höga ålder, men för öfrigt är både rörligare och, såsom vi tro, yngre än den efterträdare, regeringen i sin visdom gifvit honom. Denna utnämning utgör ett godt prof på den anda, hvaruti den nuvarande ministören vill leda den inre styrelsen, och vi hoppas, att detta förebud icke skall förbises, åtminstone af hufvudstaden, som nu ser högsta ledningen af sina kommunala angelägenheter uppdragen åt en man, som under hela sitt lif varit en absolutismens trogne tjenare och förut gjort allt för att hindra kommunens sjelfstyrelse. Det är klart, att denna utnämning icke skett för kommunens behof, utan af helt andra grunder. Köpmännen i Randers ha från militärguvernören erhållit underrättelse, att de kunna låta afhemta sina konfiskerade och bortförda varor i Flensborg, hvarest de nu ligga för egarnes räkn ng och risk. I Flensborg ha hittills utkommit 2 tyska tidningar, den gamla Flensb. Zeit. och den i April detta år grundade ?Nordd. Zeit.?, under bokh. Herzbruchs redaktion. Sistnämnde organ gör nu rasande anfall mot sin äldre kollega och fordrar i landets intresse, att elt blad, som förut alltid bekämpat Schleswig-Holsteinismen på det skamligaste sätt, och som ännu i dag har den fräckheten, att icke vilja tro på hertigdömenas definitiva skiljande från Danmark, med första måtte förbjudas utkomma. Civilauktoriteterna uppmanas derför tillkännagifva för Flensb. Zeit. att det nu efter fredsslutet är landsförräderi att vilja representera danska intressen. För öfrigt förklaras bladet icke vara ?värdt att belysas af det fria Schleswig-Holsteins sol?. Detta är ett exempel på den terrorism, som nu med ökad styrka börjar utvecklas mot de danska elementerna i det olyckliga Slesvig. Från Flensborg berättas till Alt. Merkur af den 7 dennes, att de patruller, som den 4 Aug. genomströfvade staden, icke funno en enda orostiftare. Blott(!) omkring 300 fönster äro inslagna; ref. menar, att befolkningens ?sunda förstånd? är en komma vid högtidliga tillfällen.? Ett bref från Mölln i Lauenburg meddelar, att underrättelsen om Lauenburgs kiljande från Danmark för alltid mottagits med mycken bedröfvelse. Alla äro öfvertygade om, att man aldrig kan få en så mild regering som under Danmark. Hvem skall kom order om inqvartering af 450 man hannoveranare i Ratzeborg och 200 i Mölln. Huru stort intresset här är för Danmark kan ses af följande. Vid skyttefesten i Lauenburg syntes lika många dannebrogsflaggor som tyska och lauenburgska, och då nyligen en positivspelare på marknaden i Schwarzenbeck ville sjunga en visa mot. Danmark, blef han bortkörd af folket. Från trakten af Aalborg skrifves den 5 Augusti: Det är ett talesätt, som man beständigt träffar på i de tyska bladen. och som oupphörligt återkommer i preussiska officerarnes samtal, tiemligen Preussens ära. de preussiska vapnens ära?. Huru det förhåller sig med denna ära ha vi, som varit ögonvittnen till deras uppträdande hör, fått tillräckliga bevis på, och resultatet af hvad vi sett och hört af den preussiska äran, är att preussiska folket i det hela är ett öfvermodigt i hög grad ärelöst folk, mycket begärligt efter penningar eller deras värde. Hur djupt det gräns först rätt få en föreställning om, sedan man bevittnat ett röfvaretåg, sådant som före och under vapenhvilan eger rum efter hästar, och jag vill beskrifva ett dylikt efter som jag sett det. Till utförande att ett sådant röfvaretåg, som erna består af 40 till 50 man med en officer, äljas yngre officerare, som vilja låta bruka sig till dylika skandaler; de äldre rycka på axlarne och yttra sig ogillande derom. Tidigt på morfonen före dagningen begifva de sig å väg, de ullbeväpnade hjeltarne som skola föra krig mot fattiga obeväpnade bönder; under vägen öfverfalla de enstaka gårdar, och begära mat, isynnerhet ägg och kaffe; tröttnar en häst på vägen, borgen för att dylika excesser endast förenu regera? Hannover kanske? Den 6 Aug. l: ösa öfvermodet kan föra ett folk, kan man : spännes den ifrån och man tager en annan från betet och spänner för. Här ha flera landtmän kommit och efterhört sina hästar, som blifvit dem på sådant sätt frånröfvade. Möta de en vagn, tvinga de den resande att stiga ur, och taga hästarne och vagnen med sig för att åka mera beqvämt, under det de resande få se till att nå sin resas mål bäst de kunna. På landsvägen här utanför ha de sålunda tvingat en gubbe och hans hustru att stiga utur. Allt sådant kan riktigt fröjda röfvaranföraren, som gerna är en yngling om 18— 20 år; han får derigenom tillfälle att visa sin makt och sitt hjeltemod. Kommer röfvartåget nu tili byn, der hästarne skola reqvireras (ctt uttryck, som den preussiska äran påfunnit istäl let för röfva, stjäla eller hvad rätta ordet kan vara) så blir den i en hast omringad, och bönderna tvingas att komma fram med sina hästar. Samtidigt springa andra soldater ut på betesmarkerna och hemta dem de kunna finna, utan att fråga om egaren just bor i byn, således utan att ens underrätta honom att hans hästar röfvas; men ändock kalla de det att reqvirera, ehuru de icke blifvit reqvirerade hos någon. Då de sålunda fått dem, som de vilja behålla, tvinga de egarne, ifall dessa finnas tillstädes, att rida förut till nästa by, der samma skandal skall upprepas. De arma bönderna få dervid icke lof att kläda om sig eller medtaga lifzmedel och penningar på den ofta långa resa, de tvingas att göra, utan måste sätta sig upp på hästen i arbetsdrägt och drifvas åstad som en hop kreatur, med hugg och slag, om de icke rida i galopp de många mil, röfvartåget ofta har att tillryggalägga. Depöten för de röfvade hästarne är en by 1 närheten af Randers, som heter Bjerregrav: der samlas de från hela norra Jutland, och det är lätt att tänka 8 hvad en menniska får utstå, som på en osadlad häst måste rida från Vendsyssel eller från Horsens, allt hvad hästen förmår springa, isina arbetskläder, under hugg och slag — för att sedan antingen mista sin häst, om den duger tilll: något, eller för att efter en pinsam väntan få tiliåtelse att rida de många milen hem igen, kanske för att ännu ett par gånger genomgå samma tartyr; ty röfvartågen korsa hvarandra men tomhändta vilja de icke återkomma, utan taga derför samma hästar flera gånger. En prest måste : lemna sina hästar tre gånger och fick dem hvarje gång kasserade. Då de nu ankommit till depåten, kommer en öfverstlöjtnant och två civilkommissarier, hvilka i förenmg med en djurläkare undersöka hästarne, och sedan de tagit så många de vilja, taxera dem och utställa qvitto derför, hvaremot de för preussiska armen obrukliga få vända om hem. De tagna hästarne uppställas hos bönderna under bevakning af husarer och