Aftonbladet – 11 augusti 1864, sida 2

Den engelska tidningspressen sysselsätter ig fortfarande lifligt med Danmarks, Tyskands och Europas ställning, och många idningar ge luft åt sin förhoppning, att England nog skall finna tillfälle att på ett eller annat sätt gripa in i förhållandenas utveckling i norra Europa. Afven Mornin Post har en egentligen mot Times rikta artikel i samma syftning, hvilken bygger detta hopp på hatet mellan Preussen och de mindre tyska staterna. Artikeln är hufvudsakligen af följande innehåll: ?Vi måste nedlägga en formlig protest mot Times taktik att tillskriftva de tyska fredsvilkorens hårdhet ingen annan orsak in danska regeringens dåraktighet, kortsynthet och hårdnackighet. Om danska reeringen, menar Times, hade egnat tillbörlig uppmärksamhet åt ?de omisskännliga tecknen?, att England skulle förbli neutralt, skulle hon icke ha provocerat fiendtligheternas utbrott ånyo. Nåväl, fråga vi i den vanligaste uppriktighets namn, hvilka voro de omisskännliga tecken?, af hvilka Danmark skulle ha kunnat hemta den öfverty:elsen, att England icke skulle hjelpa det? oro de tillfinnandes i de hotelsebref, som stalssekreteraren för utrikes ärenden förstod att med så stor skicklighet uppsätta, eller i de vältaliga, mot Tyskland framkastade anklagelser, som ljödo från premierministerns läppar och framkallade bifallsrop i underhuset? Lågo dessa omisskännliga tecken i den januaridepesch, hvari England föreslog franska regeringen en allians till Danmarks skydd, eller röjde de sig i den omstänhigheten, att vår kanalflotta visade sig vid Dinerna på en tid, då man befarade att den österrikiska flottan skulle gå till Östersjön? Må så vara, att vi icke gerna vilja medgifva att vi svikit Danmark, men detta är intet skäl, att i dess bedröfvelses stund förolämpa det och beskylla det att ha lurat sig sjelf. Om Storbritannien hade för afsigt att lemna Danmark utan materiel hjelp, så kunde regeringen mycket lätt ha sagt det, i stället för alt antyda det genom slika ?omisskännliga tecken?. Om hon vid parlamentets öppnande skulle ha afgifvit en förklaring, lik dem, i hvilka konferensens misslyckande officielt tillkännagafs, så skulle sannolikt det dansk-tyska kriget ba börjat och slutat på samma vecka. Om de Danmark nu pålagda vilkoren äro hårda, kan man rimligtvis antaga, att de skulle ha utfallit mycket förmänligare, om engelska regeringen i Februari uttalat sin afsigt och derigenom påskyndat krigets slut. Men — fortfar Morning Post — om vi nu se på framtiden, så ha vi ännu mindre skäl att önska oss lycka till vår icke-inblandningspolitik. Hertigdömena må ha upphört att vara ett tvisteäpple mellan Danmark och Tyskland, men att de skola utså ett rikt frö till tvedrägt mellan Preussen och de mindre tyska staterna, derpå skall ingen betraktare af händelserna något enda ögonblick tvifla. Men i alla händelser : måste hertigdömenas förvärfvande, det må nu vara genom en tysk stormakt eller genom tyska förbundet, 1 så hög grad störa den europeiska jemnvigten, att man icke utan bekymmer kan tänka på de medel, genom hvilka dess återställande möjligen kan försökas. Vi ha aldrig velat påstå, att blott och bart sympatier för Danmark eller önskan att beskydda Kristians af Glicksburg rättigheter varit tillräcklig bevekelsegrund för England till ett krig med Tyskland. I verkligheten framställde sig den frågan, huruvida vi icke skulle välja ett krig mot Tyskland, för att förhindra utförandet af en handling, som kan göra intrång i Englands intressen och upptända ett europeiskt krig. Man kan omöjligt värja sig för det intrycket, att frågan om en en oelsk inte:vention i norra Europa ej är en oäng för alla afgjord, utan att den blott är uppskjuten.?