Aftonbladet – 11 augusti 1864, sida 2

kan gälla mot deras rätt. Eftersom de, hvilka hafva makten till att hejda eder, lik väl låtit eder handla, kunnen I för en tid tillråna eder besittningen af detta land, men I kunnen ej förvärfva eganderätt derat! Det är ett värdigt slut på ett krig, hvars form stod på samma ståndpunkt som dess föremål, hvarvid Rysslands två stora vasaller visade sig afundsjuka om att få täfla med deras öfverherre 1 civilisationens kränkande, och hvarvid man våldförde folkrätten, eganderätten och menskligheten ända till de dödas grafvar. Historien skall ej glömma ödeläggandet af grafmonumentet öfver den danska härens fallna. Murawiew har ej gjort det bättre! Hvad vill Tyskland vinna genom den beklagliga segern? Detta är icke svårt att förutsäga. Kriget har blifvit företaget af de två stora så kallade tyska makterna mera mot Tyskland än emot sjelfva Danmark. Det har blott varit en afledning för den nationella och frisinnade rörelsen, till förmån för enväldet, och dertill ett envälde, som stöder sig på utlandet, på Petersburg. Tyskland har redan i Rendsborg haft en försmak på hvad dess eröfring skall inbringa det. Trampadt under fötterna, kufvadt af Österrike och Preussen, när de äro eniga, eller ömkligt sökande sin tillflykt under den ena af de bådas vingar, när de äro i strid, se der Tysklands öde! Hvilken lott för ett stort folk! Det kan blott gifvas ett Tyskland i trots af och emot Preussen och Österrike. Tyskland må sjelf se till om det vill ega bestånd.