Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 3

) j FRANKRIKE. I Marseille har det i Frankrike sällsynta fallet inträffat, att förvaltningen afhållit sig ifrån att uppställa kommunalrådskandidater. och dess valmän voro så vana att bli framdrifna, att ingen enda inställde sig dennov gång. Oppositionen deltog ensam i valet; men som hon blott har att förfoga öfver 55,022 röster, af hvilka 1419 splittrades, så erhöll ingen af kandidaterna laglig majoritet, utan kommer nytt val att anställas. Hela klasser afhöllo six från valet. ITALIEN. Från Turin skrifves den 3 dennes, att kejsaren af Mexiko utnämnt en befullmäktigad minister för konungariket Italien, nemligen hr Borondiaran, som i slutet af Juli ankom med ångaren Atrato till Europa och snart väntas till Turin. Vid den tid, då underhandlingar bedrefvos om de båda staternas ömsesidiga erkännande, hade konung Victor Emanuel afsändt en af sina adjutanter i en särskild mission till Mexiko. Denne har nv, efter fjorton dagars vistande i Mexiko återkommit till Turin. Af tunneln genom Mont Cenis är nu en sträcka af 11.359 fot fullbordad. Från Juli 1563 till den 26 Juli 1864 hade en sträcka al 1650 fot blifvit genomborrad. Ju längre in uti berget man kom, desto svårare och långsammare blef borrningsarbetet, emedan stenarten blef allt hårdare och hårdare. Genom förbättringar af borrningsmaskinerna hade man dock lyckats motväga dessa svårigheter. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 27 Juli: Unionsgeneralen Grants ställning framför Petersburg är oförändrad. Den 22 levererades en förtviflad drabbning framför Atlanta uti Georgien. Nordstatsgeneralen Sherman bibehöll sin ställning inom Atlantas fästningsverk, hvarifrån han kort förut fördrifvit rebellerna. Unionsgeneralen Hunter som blifvit tillbakakastad af rebellerna, retirerade mot Harpers Ferry. Rebellerna hade besatt Martinsburg och börjat förstöra Baltimore-Ohio-jernbanan. Unionsgeneralen Smith hade uti fem särskilda träffningar slagit rebellgeneralen Forrest. Finansministern Fessenden hade föreslafit upptagandet af ett folklån på 200 milioner dollars mot skattkammarobligationer, löpande med 734 procent ränta som skall betalas i guld. Flera tidningar börja nu yrka på, att regeringen måtte snart göra slut på det förödande kriget. Newyork Herald yttrar sig som följer: Då södern på intet vilkor kan förmås att åter inträda i unionen, och då ej ulsigt finnes, att kunna tvinga den dertill, så vore det väl rådligast att inställa striden, bibehålla det eröfrade och öfverlemna resten åt framtiden. Ty regegeringen bör vara beredd på, alt en kris är i annalkande, som skall störta henne, så vidt bon ej gör slut på kriget, eller kan lemna landet ett bevis på, att hon äristånd att inom kort göra detta. Uti ett af Bostons mest spridda republikanska blad läses rörande samma sak: Det närvarande ögonblicket synes vara det lämpligaste, för att, med åsidosättande af alla gamla partistridigheter, tinna en för håda de stridande parterna ärofull fredsbasis. Norden och Södern borde väl redan ha kommit till den insigten, alt de ej kunna underkufva hvarandra. Befaller då icke pligten att göra ett slut på blodsutgjutelsen? Om pressen nu vill göra sin skyldighet, så skulle man snart finna en fredsbasis. Till och med om det skulle lyckas oss att tillintetgöra sydstaternas alla härar, så ha vi dock icke dermed återställt freden. Hvarje opartisk borde betänka detta och göra sitt bästa, blott för att förebygga vidare blodsutgjutelse.? Alt äfven presidenten Lincoln är böjd att för öppna underhandlingar om krigets upphörande inhemtar man deraf, att han dels sändt sin privatsekreterarare till grannskapet af Niagarafallet, för att der underhandla med några af sydstaternas agenter, som önskat blitva eskorterade till Washington, för att personligen underhandla med presidenten. Lincoln lät svara: dem, att de skulle erhålla den önskade eskorten, om de hade fullmakter från sin regering och kunde underhandla på basen at: unionens fullkomliga återställande och slafveriets afskaffande. Men efter detia svar albröts underhandlingarne. Sedan detta steg sålunda misslyckats, skall presidenten, få gifven anledning af sydstatsregeringen, ha sändt en agent, öfverste Jacques, försedd med unionsregeringens pass, till Richmond, för att med presidenten Davis underhandla om inledande af fredsförhandlingar. Öfversten hade uträttat sitt uppdrag och återvändt till Washin thon, men man kände ej resultatet afhansunderhandling med Davis. Deremot berättas, med anspråk på tillförlitlighet, ått Lincoln verkligen skall vara sinnad att om möjligt snart göra slut på kriget. De förenade rikenas handelsjun FR fa ng