Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 3

Jar Kalla lasarettsiakaren till Immstallelse I dlrektionen (se bil. n:r 17). Landshöfding Sköldebrand omtalar sedan, huru han yttrat sig berömmande om ett mitt förslag till reorganisation aflänets lasarettsväsende (protokollet upplyser, att direktionen erkände förslagets värde, och sedan lade det till handlingarne (se bil. n:r 21), och anför detta som bevis på, att han icke begagnat alla möjliga tillfällen att mig smäda och förfördela, alldeles som om detta förslag erbjudit honom ett godt tillfälle dertil; men att han af godhet emot mig derifrån afstått. Mitt yttrande, att landshöfding Sköldebrand tillåtit sig sina strafftal utom protokollet vid ett sammanträde, der protokoll föres. anmärker han såsom något obefogadt, enär klaganden dock alltförväl känner, att vid lasarettsdirektionens sammanträden aldrig förts s. k. diskussionsprotokoll. Detta känner jag alltförväl, men jag vet också, att så märkliga saker, som passerade vid direktionssammanträdet den 1 Augusti 1863, i alla händelser bort i protokollet åtminstone vidröras. För min del deremot, säger landshötding Sköldebrand, skulle jag ingenting hellre hafva sett, än att dessa yttranden varit ordagrannt i protokollet intagna. Klagoskriften, så affattad som den är, hade då säkerligen aldrig vågat framträda. För min del skulle jag äfvenledes ingenting hellre hafva sett, än att dessa yttranden varit ordagrannt i protokollet intagna. Landshöfding Sköldebrands örklaring, så affattad som den är, hade då sikerligen aldrig vågat framträda — ja den hade varit alldeles obehöflig. Landshöfding Sköldebrand säger sig högeligen önska, att mina uppgifter kunde blifva ännu mera belysta genom förebringande af ytterligare bevisning, hvilken är egentligen att söka och finna hos de ledamöter at direktionen, hvilka vid sammanträdet den 1 Augusti 1863 närvoro ; hvilken önskan af landshötdingen jag lifligt delar, likasom jag gör mig fullt förvissad, enärjag tror, det hederns och samvetets bud i de flesta fall göra sig gällande i menniskors bröst, då det är fråga om att skaffa den förorättade upprättelse, att mina uppgifter komma att blifva belysta? af direktionens ledamöter på ett sätt, som landshötdingen får fullt skäl att beklaga. och att direktionens ledamöter i alla väsendtliga delar skola vederlägga, hvad nu landshöfdingen haft äran upplysa om verkliga förloppet vid det anmärkta sammanträdet samt om de felaktigheter och ötverträdelser af gifna föreskrifter, hvarigenom klaganden gjort sig förtjent af det under öfverläggningarne yttrade klander. Landshöfding Sköldebrand söker vidare att förvränga meningen af följande vigtiga direcktionens yttrande i dess förklaring af den 13 Nov. 1863, nemligen: äfvensom direktionen i sakens närvarande skick undgår att meddela eljest befogade beriktiganden at en del klagandens uppgilter angående sjukvården å lasarettet och di. rektionens med afseeende derå vidtagne åtgärder, genom hvilket yttrande direktionen också indire men tydligt, erkänt riktigheten at mina uppgifter r rande landsh:s utbrott mot mig d. 1 Aug. 1863. Då landshötding Sköldebrand citerar ofvan nämnde direktionens yttranden, behagar han utlemna orden: angående sjukvården c., genom hvilket föriarande af landshördingen direktionens yttrande får en helt annan betydelse, än det i verkligheten eger (se bil. n:r 20). Vid lektor Ljunggrens reservation af den 27 November 1863 (se bil. n:r 22), hvilken enligt landshöfding Sköldebrands förklaring åtminstone i vissa hänseenden blottar osannfärdigheten af klagandens föregitvanden, torde jag nu få göra några anmärkningar. Lektor Ljunggren anför: 71:o. Direktionen har icke ålagt lasarettsläkaren, utan endast med hans eget begifvande åt honom anförtrott, bestyret med de sjukes intagning.? 72:0. Att sjuke, som erbjödo sig betala lasarettet hela kostnaden för deras vård, det oaktadt icke finge intagas, har direktionen aldrig beslutit. Halten af båda dessa uppgifter anser jag mig här ofvan till fullo hafva visat (se hit hörande ställen här ofvan med der åberopade bilagor). Lektor Ljunggren anför vidare: 73:o. Lediga sjuksängar hafva endast befunnits på kurhusafdelningen, der sjukantalet alltid omvexlar och hastigt nog kan stiga till oväntad höjd.? Halten af denna uppgift kan man bäst se af bil. n:r 23, som visar, att endast under den korta tiden April—Juli 1863 icke mindre än 88 (säger åttioåtta) gånger lediga sängar funnits på lasarettsafdelningen. Slutligen anför lektor Ljunggren: 4:0. Direktionens beslut angående det omordade memorialet har följande lydelse: Enär lasarettsoch kurhusdirektionen ej vore den myndighet, som egde att till pröfning upptaga klagomål öfver konungens befallningshafvandes beslut eller åtgärder, fann direktionen memorialet icke föranleda till annan åtgärd än att lägga detsamma till handlingarne ; men denna beskrifning öfver direktionens beslut sammanfaller alldeles, om ej till ordalag dock till mening och resultat, med beskrilningen af detsanima i min klagoskrift. . För att styrka sanningsenligheten af min relation om tilldragelserna vid lasarettsdirektionens sammanträde den 1 Augusti 1863, torde ag här få anföra följande intyg af en närvarande ledamot, nemligen provincialläkaren hr loktor A. G. Söderbaum (se bil. n:r 25): Anmodad af hr doktor J. Karlberg att uttala nig öfver sanningsenligheten af hans relation ill hr justitieombudsmannen om tilldragelserna vid lasarettsdirektionens sammanträde den 1 Aususti 1863, får jag meddela det intyg, att, enigt min upptattning. innehållet deraf, — med undantag at uppgitten, att beslut skulle ha bhfvit tattadt om att lasarettsläkaren eller sysslomannen, om de ötverskrede af direktionen fastställda kostnadsförslag, skulle sjelfva tå vidkännas de ötverskjutande kostnaderna, hvilket väl al hr ordföranden föreslogs men af direktionen ej antogs, — är öfverensstämmande med sanna jörhållandet, och att totalintrycket, som relationen framkallar vid dess genomläsande, icke förejaller mig böra vara ötverdrifvet i förhållande till det, som erfors vid afhörandet af de ötverklagade utlåtelserna. Då relationen är upptecknad ur minnet, är det gifvet, att allt, som yttrades vid tillfället, icke kan vara deri anfördt, — ikaså är det icke möjligt att efter så lång tid, som sedan dess förflutit, erinra sig hvarje ord eller uttryck, men den öfvertygelsen anser jag mig likväl böra uttala, att intet synes mig vara usigtligen borttaget eller tillagdt, för att förläna lensamma en annan eller högre färg, än den som tilidragelsen verkligen hade. Kalmar den 14 Juni 1864. A. G. Söderbaum, provincialläkare.? Slutligen, för att få sanningsenligheten af min relation till hr justitieombudsmannen rörande ofta omtalade tilldragelserna vid lasarettsdirekiocnens i Kalmar sammanträde den 1 Augusti 1863 till fullo juridiskt bevisad och mig upprätelse beredd, anhåller jag vördsammast nu såsom förut, att herr justitie-ombudsmannen ville vid vederbörlig domstol å embetets vägsar emot landshöfdingen i Kalmar K. Sköldebrand anställa det åtal, hvartill skriftvexlingen hos hr justitieombudsmannen utan allt tvivel föranleder, samt att under sakens lopp låta såsom vinnen edeligen afhöra följande vid direkionens sammanträde den 1 Augusti 1863 närvarande personer, emot hvilka jäf så mycket nindre lärer kunna anföras, som landshöfding Sköldebrand äfvenledes önskat deras hörande, nemligen: Provincialläkaren hr doktor A. G. Söderbaum. Possessionaten hr A. Ohlsson, Kaptenen hr C. G. Jegerbjelm. Toelktaorm hy N PP Tännecren