Aftonbladet – 9 augusti 1864, sida 3

,man sig ej ha att vänta något afgörande Janfall före hösten. De förenade rikonas handelsförbindelser med Spanien. Uti den i Madrid utkommande tidningen La Epoca? för den 23 nästlidne Juli tinnes intagen följande af span härvarande ministerresidenten till spanska regeringen afgifven memoire, angaende de förenade rikenas handelsförbindelser med Spanien: Jag har funnit mig uppmanad att skrifva denna i korthet sammanfattade memoire, af begäret att, i den mån min ringa förmåga medgifver mig, söka befrämja handelsoch sjötartsförbindelserna emellan mitt fädernes land samt konungarikena Sverge och Norge, hvilka förbindelser böra kunna betydligt utvidgas, till befrämjande af Spaniens välmåga och makt. Hufvudvilkoret för vi utvecklingen af handel lan tvenne länder, är utan tvifvel det, att båda ländernas produkter och behof äro olika. Detta vilkor förefinnes emellan Spanien och nämnde riken på ett för en sådan utveckling högligen gynnsamt sätt, ty likasom Sverge och Norge icke producera oliver, vin eller silke, likaså saknar också Spanien tillräcklig myckenhet jern, koppar, tjära och trävaror, hvilka artiklar deremot finnas till öfverflöd i nämnde länder och äro så oundgängligen behöfliga för slöjderna och Jjordbruksindustrien. Handeln emellan Sverge och Norge saml vår halfö var emellertid allt intill de första ären af detta årbundrade nästan ingen, och det finnes icke tillräckligt tillförlitliga dokumenter, på grund hvaraf man kan bilda sig ett säkert begrepp om denna handels utsträckning och betydenhet i äldre tider, men ett af bevisen för dess obetydlighet är, att det icke funnits nödigt att i Sverge inrätta något spanskt konsulat förr än år 1815, då en spansk konsul blef anställd i Göteborg. För närvarande finnas 13 spanska vice konsulater i svenska och norska hamnar. Ibland de många orsakerna till den ringa beröringen emellan de stora halföarne i 5ödern och Norden, vill jag i korthet endast nämna följande: den inrotade vanan hos våra sjöfarande, hvilka med högst få undantag icke begåfvo sig annorstädes än till våra ultramarinska besittningar, för att tillgodogöra sig ett illa förstådt privilegium, frukten af den tidens ekonomiska villfarelser; det prohibitiva systemet i de spanska och svenska tullförfattningarne, äfvensom andra: icke mindre okloka administrativa bestämmelser; den spanska håglösheten, som var en följd icke så mycket af det varma klimatet, som fastmer af de hinder, hvilka det politiska system, som upphörde med drottning Isabella den andras uppstigande på tronen, lade i vägen för utvecklingen af det spanska folkets intellektuella och fysiska förmögenheter; och slutligen de irriga begrepp man i Spanien säväl som annorstädes hyste i afseende å Sverge och Norge, angående hvilka länder man fi ällde sig att de voro helt och hållet betäckta af tjocka skogar, der vargar och björnar samt ett slags halfvilda menskliga varelser hade sitt ti håll, att jorden der vore betäckt med evig snö och att deras himmel förmörkades af tjocka och isiga dimmor. Utaf dessa orsaker hafva de väsendtligaste helt och bäållet försvunnit; andra hafva blifvit modifierade, men äfven de skola försvinna med en stigande upplysning; och hvad den sistnämnda orsaken beträffar, gives det ännu få spaniorer, som icke bibehålla de omförmälda iderna angående ifrågavarande länder. För att, så vidt jag förmår, skingra detta föreställningssätt, vill jag i korthet vidröra några fakta, som ådagalägga det verkliga mnekthällandet och bindelserna emeloch sanna förhållandet med civilisationen i dessa länder. Jag skall framhålla de medel, hvarigenom, tack vare denna civilisa tion, handeln och sjöfarten der underlättas och skyddas, och jag vill slutligen uppställa en enkel tablå öfver Spaniens och dess koloniers handelsförbindelser med den skandinaviska halfön. Civilisationen har i Sverge och Norge gått framåt med raska steg, och den liknar temligen mycket civilisationen i Tyskland, emellan hvilket land och de förenade rikena en viss analogi företer sig i afseende å språk, karakter, religion och plägseder. Nästan heia den jordrymd, som lämpar sig för bearbetving, väl odlad, och skogarne, hvilka verkligen betäcka en stor y lan det, långt ifrån att vara ett tilbäll för odjur och vildar, äro fast hellre väl vårdade och tillgodogöras på allt sätt, och i deras stilla skygd letver uti prydliga och väl ombonade hus en befolkning afektningsvärda, gästiria och kraftfulla bönder, hvilka nästan alla kunna läsa och skritfva och ega rätt att till parlamentet skicka representanter af deras t stånd. Säkerheten för resande är så stor, att der icke behöfves någon beväpnad kär, : ill uppgift vtt efterspana! är talrik men RN söm 4 2