Aftonbladet – 9 augusti 1864, sida 3

som varor, som deremellan skola transpor teras, kunna medelst denna kanal samt me delst jernvägen emellan dessa bäda städe undvika det uppehåll och de faror som är förenade med färden genom Öresund och Östersjön. (Forts.) De ryska inspektionsresorna I Sverges hamnar. Till Redaktionen af Aftonbladet. Utan att på något sätt vilja gå Aftonbla det i förväg, i händelse redaktionen skull ha för afsigt alt, för egen del, bemöta Dag ligt Allehandas klena svar för regerin gens undfallenhet för Ryssland, tager ins sig likväl friheten påpeka några märkligt bekännelser i detta försvar. Den första och den icke minst anmärk ningsvärda, bland dessa, är att en trakta nnu existerar, som tillåter Ryssland att, närhelst denna makt det behagar, låta fyra krigsskepp inlöpa i enhvar af Sverges befä stade hamnar. Denna traktat är af 1801, och det låter förklara sig att svenska regeringen, som på den tiden disponerade en sjömakt, starkare än eller åtminstone fullt jemngod med Rysslands, kunde, emot gifven reciprocitet, inlåta sig på en dylik öfverenskommelse. Men sedan den tiden ha hällandena icke så obetydligt förändrat sig. Med Finlands inkräktning har faran af Rysslands grannskap blifvit ej blott mera ögonskenlig än förr, utan äfven i hög grad förstorad, och efier den ofantliga tillväxt den ryska marinen nu vunnit, är den trygghet Sverge fordom kunnat finna i sin sjömakt och sina befästningar inskränkt till dessa sednare allena. Hverje klok och fosterländsk styrelse borde naturligtvis, vid sådant förhållande, hasta att uppsäga fördrag, som, upprättade under längesedan förflutna ider och helt andra förhållanden, numera unna för det egna landet vara endast till skada. Vår nuvarande regering finner deremot icke den minsta betänklighet vid att evilja ryssarne utvidgade förmåner och förmår, såsom bemödandet att behandla denna sak en bagatelle, utvisar, icke ens fatta att här 2ga något ondt. Märklig en att, dä den kongl. resolutionen end beropade 1851 års kongl. ref, som tillåter blott ett främmande krigsartyg inlöpa i svenska hamnar, framkommer den officiöse fö-svararen i Allehanda med en äldre traktat, som tillåter fyra ryska örlogsfartyg inkomma. Man fann det ändock, för folkets skull, litet betraxt omtala detta särskilda vår östra granne! ycket naiv är vår ministerielles bekänyssland har reda på våra fästningar och varf?, utan att behöfva hitsända fartyg. Då svenska regeringen förut, genom en lika vis generalorder som den nu utfärdade, tillätit en rysk amiral besigtiga alla våra försvarsanstalter, har hon, å sin sida, visserligen gjort hvad på etta fall kunde ankoviana ; men väl it är att dylika spektioner måste annan företagas, om de skola blifva praktiskt nyttiga; och för detta ändamål kunde det äldrig skada ut, sedan nya försvarsverk blifvit anlagda eller påbörjade, öfverse det befintliga och revidera de gjorda anteckningarne. Det är cke sannt att ryska fästningar slå sven män och militärer lika tillgängliga som vi lörsvarsverk blifvit för ryssarne upplåtna. Man vaktar sig nog att visa svenskar det nre af Cronstadts och Sveaborgs fästningsverk; Allehandaförfattaren skall icke kunna uppgilva en enda svensk officer, som efter (509 fått bese t. ex. Gustafssvärd! Insändaren i Allehanda fäster synnerlig vigt dervid, att fyra af de ryska fartygen icke skola vara bevärade?, och menar att Ryssland icke vore nog enfaldigt att ?vilja wfalla oss med ett krigsskepp och 4 obevärade fartyg?. Det tror ins. nog. Man var icke heller ifrågasatt ett sådant anfall vw; men väl har man ansett inlåtandet af yska krigsskepp i våra befästade hamnar sunna under vissa eventualiteter blifva farigt, helst det finnes sådana hamnar, säsom ex. Göteborgs och BSlite, i hvilka ett da krigsfartyg kunde beherrska platsen; ch om ryska styrelsen varit så klok att nu kicka en svag flutillj, för att icke väcka ippseende och farhågor, så kan nog sedernera, då man hunnit vänja oss vid dylika SÖ sx, en starkare följa. Intressant skulle ven vara att veta, hvilka kontroller regeingen föreskrifvit, för att icke den karak er af ?obevärad, som de fyra ryska farygen ru antagit, må i en hast blifva för tt till dess motsats! För den ministeielle borde icke vara obekant, att hela den ska Svirtahalfsflottan går och gäller för tt vara obevärad?, men likväl nyligen örrådt en helt annan karakter. Hvad vår regering icke förmått drömma ig till, har för öfrigt redan franska tidninsar påpekat; ändamälet med den ryska viiten är icke i det öfriga Europa lika hemigt som det synes vara för våra vederböande och icke heller lika betydelselöst som nan här vill göra det. Mycket rolig är den förnäma ton, hvarned den officiella hartassen vill inbilla allnänheten att våra hrr ministrar ej skulle ia tid att sy ta sig med något så lumkningar i en tidning. Det s väl bekant att samma ministrar ifva sig god tid icke blott till hvarjehanda ukrativa funktioners utöfvande, som hafv: ntet med deras embeten att göra, utan en till ett publieisteri, som är deras kall ångt mindre värdigt än försvarandet af reeringens der. Eller hvad säger ins. Allehanda t. ex. om det ifriga skrifveriet Dagbladet för att, Ryssland till behag, underlätta en namnkunnig politisk flyktings flägsnande? Alven för bemötande at presens anmärknin i landets inre frågor har äl ingen minister så flitigt anlitat tidninarne, när hon nemligen sett någon möjighet att, för popularitetens uppehållande, örgylla upp sakerna; hvaremot hon, vid ndra tilllällen, när förklaringar som bäst rfordrades, iakttager eng tystnad, som ntet förmår bryta. Unsändt.) i