Aftonbladet – 9 augusti 1864, sida 2

någon utan gudlöshet tvinga dem dertill. Men om romarne ville FÖ dem tjugofyra timmars rådrum, under hvilken tid de kunde omringa staden så att ingen skulle kunna fly derutur, så skulle stadens nycklar den följande dagen ötverlemnas åt honom, då han kunde tåga in i triumf och taga staden i besiltning. Titus drog sig derför tillbaka, förmodligen af brist på foder åt sina hästar, till en liten närbelägen stad, och Johannes med sina följeslagare, samt en mängd qvinnor och barn, hvilka han sedan lemnade åt sitt öde, utrymde staden om natten och flydde I till Jerusalem. Bfter ett sådant brott mot tro och lofven kunde ban icke vänta sig någon skonsamhet af den romerska anlöraren, hvarför Johannes af Giscala, i likhet med många andra belägrade, kunde sägas strida med ett rep om halsen. Inuti aden hade nu varit en häftig strid om makten mellan reloterna under Eleazar och det våldsamma röfvarpack som hölle med Johannes. Det fredliga partiet, som ej förmådde bålla stånd mot dessa två, önskade ifrigt atl se romarne tåga in i siaden, hvarjemte många af de rikare invåarne, då sådant var möjligt, flydde från staden till fieudeus läger. Emellertid pådrefvo romarne belägringen med all : akt. Deras här bestod nu af Vespasianus yppersta trupper, anförda af hans son i egen person. Deras krigsmaskiner voro talrika och verksamma, och utmärkta för sin manstukt och sitt mod närmade de sig staden med all sin styrka för att slutligen genom en ista kraftfull ansträngning söka uppnå det önskade målet. Den andra muren hade redan blifvit intagen, af de besegrade återtagen efter en bhårdnackad strid och derpå ännu en gång siörmad och tagen a legio. alerna. Åiven kungern ras reden med veveklig grymhet blavd de belägrade, törlamande kraften i de starkaste arnar och afkylande modet i de mest förskräckta hjorten i stacdvn. fforted)