Aftonbladet – 8 augusti 1864, sida 3

värda lika mänga guldtalenter som deras autel. De som kommo in långt nog för ait se hvad som kallades det inre templet, finge ge en syn som bländade äfven deras ögon, hvilka voro vana vid de mäktigaste konun. gars prakt och rikedom. Dess hela fugad var öiverdragen med guld; vinstockar, bärande drufklasar af en mans storlek, alla a! pediget guid, slingrade sig kring dess portar, som voro försedda med skarpslipude spikar, på det att foglarne icke skulle orena dem genom ett sätta sig der. Derinom funnos gyllne dörrer af femtiofem alnars höjd, och framför denna ingång hängde templets ryktbara för!åt. Det bestod af ett förhänge, broderadt med blått fiot linne, skarlukan och purpur, enligt en hemlighetsfull tolkning, betecknande en bild at verlden, hvarvid linnet förebildade jorden, skarlakanet elden och purpurn vatinet. Inom denna praktfulla helgedom funnos den heliga ljusstaken, skådebrödsbordet och rökelsealtaret — at hvilka den förstas sju lampor betydde himlens sju planeter; de toli bröden på det andra föreställde zodiaken och året, medan de tretton ljuft doftande kryddorna på det tredje erinrude om den Store Gifvaren af allt godt i hela verlden. Uti den innersta delen af detta inre tempel var denna heliga plats, in uti hvilken intet dödligt öga tick skåda och ingen död lig fot inträda. Afstängd, osynlig, utan alla materiella föremål, förebildade den på ett kraftigt sött för juden naturen af den andga dyrkan, som genom Abraham och triarkerna hade kommit till honom direkte från himlen. Men hvem som helst, af hvilken tro eller mation Han var, Beck beskåda templets yttre