Aftonbladet – 6 augusti 1864, sida 2

sig ned mot väggen och dolde sitt ansigte i händerna, medan Vitellius, med någonting snarlikt belåtenhet i sitt ansigte, vände tillbaka till den halftömda bägaren, förde den till sina läppar och utdrack den sista drop pen falerner. KAPITLET XIX. Striden inom palatset. Det låg icke i Escas natur att höra hugg utdelas och afhålla sig från att deltaga i leken. Hans känslor hade visserligen på sista tiden undergåt en förändring, som framdeles skulle komma att bära frukt, och hvarken predikantens ord i Esqvilinska trädgården eller Calchas exempel eller Mariamnes inflytande hade varit utan sin verkan. Men han hade ända från barndomen insupit kärlek till stridens larm, och hans blod hade allt ifrån det han var gosse strömmat eldivare och lifligare i hans ådror vid vapens brak. Äfven hans ynglingaålder hade till. bragts i fejd och strid, och det i den ädlaste af alla strider, den som försvarar hem och fosterland mot inträngande förtryckare. dan hade sedan längt tillbaka lärt sig att ilska faran för dess egen skull, och nu eror han dessutom en brinnande åtrå efter ut komma i handgemäng med tribunen. Det ar derför med känsla af vild glädje som wan ristade sitt spjut och kände dees ets, medan han, ledd af stridens ljud, kyndade fram genom korridoren för att örena sig med återstoden ef det trogna :ermaniska lifgardet. Knappast tjugu af dem funnos ännu vid if, och af dessa var det knappt nägon om icke blödde af svåra sår. Deras hvita läder voro fläckade med blod, deras präkige gyllene rustning nmedstiad och sörder