Aftonbladet – 6 augusti 1864, sida 2

och ännu mera envist mod; och äfven gladiatorerna, män, hvilkas lefnadsyrke var mord och dråp, och som aldrig bortlade sina vapen, funno sig icke jemngoda med dessa väldiga vilda krigare uti ett handgemäng med lika styrka, och ryggade mer än en gång med raseri och förvåning tillbaka för de långa svärden, de blå ögonen och de resliga gestalterna, som växa och utvidga sig under drabbningens vilda tummel. Placidus militäriska skicklighet, som han hade ådagalagt framför mången judisk fästning och på mången syrisk slätt, hade brutit gemanernas hufvudstyrka genom att angripa dem itlanken. Gynnad afmörkret bland träden, hade han lyckais att oförmedadtkasta hundra öfvade fäktare mot deras mest försvarslösa punkt. Öfverrumplade och underlägsna till antal, hade de emellertid dragit sig tillbaka i god ordning, ehuru sorgligt förminskade, till sina kamrater vid portarue. Här hade den lilla återstående truppen med förtviflans mod fattat stånd, och här var det som Placidus, i det han på sin tunika aftorkade sitt blodiga svärd, hviskade till Hippias: Vi måste ställa Hirpinus och våra öfriga vänner och kamrater vid supån i första ledet! Om vi bara kunna forcera portarne, så finnes det sedan dussintals ingänpar till palatset. Kom ihåg att vi icke oifva någon pardon och inte känna igen någon.? Medan den utvalda trupp som hade lemnat tribunens bord, hölls i schack af lifvakten, uppstod ett ögonblicks andrum, hvarunder Ceesar möjligen kunde lyckas komma undan. Esca, som snabbt hade beräknat svårigheterna, hade beslutit att skyndsamt föra honom genom den mest aflägsna delen af trädgården ut på gatan, och sålunda utsätta sig för möglig at tt i