Bland de aktstycken, som konseljpresidenten i går uppläste för riksrådets till ett privat möte samlade medlemmar, var äfven en depesch från grefve Scheel-Plessen i Stockholm af den 10 Juli, hvari tillkännagafs, att grefve Manderström nu låtit honom förstå, att Sverge-Norge icke längre kunde anse sig bundet af sitt löfte att bistå Danmark, fal England eller Frankrike uppträdde till dess bistånd. Vi vilja hoppas att denna depesch, som begagnades jemte annat för aut rättfärdiga ministeren och ytterligare nediry de nationelt-liberala, beror på ett missförstånd från grefve Plessens sida, liknande det, hvartill han i förra månaden gjorde sig skyldig, då han till danska regeringen rapporterade att Sverge-Norge på konferensen skulle uppträda för Aabenraa—Hoierlinien och sålunda ställa sig på Danmarks fienders ståndpunkt, hvilket som bekant allsicke var fallet. Det är emellartid ledsamt att sädana missförstånd onödigtvis skola komma till de öfriga, som af lätt förklarliga grunder redan existera. I afton, då ryktet om fredsvilkoren hunnit transpirera, räder en verklig dödsstillhet i Köpenhamn, alla menniskor se dystra och nedslagna ut; ingen synes vilja utbyta ett ord eller ens en blick med en annan. Hvar och en känner sig kränkt och sårad, såsom hade han rönt den djupaste personliga förödmjukelse, såsom vore han dömd till ett hårdt och vanärande straff.