Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 2

per och syften, om ock ej resultater, fullymligt likna den förstas. Till utseendet deltaga deruti endast Preus sen, Österrike och Daumark — slagtarne och offret; men i verkligheten så behöfver man just ej någon örvernaturlig skarpblick för att älven se de öfriga i bakgrunden. Hvad som nu förehaltves i Wien är blott en episod, hvilken föregåtts och kommer att efterföljus af mångabanda händelser. Prologen spelades i Polen. Utan Murawiew och Gortschakow skulle ingen Wievkonoress ha blifvit af, och utan de strömmar af blod, som flutit i Polen, skulle Österrike och Preussen icke ha egt mod att utgjuta danskarnes. Ryssland, som synes hålla sig tillbaka från denna andra MWienkongress, är likväl mer än någonsin der närvarande. Alexander iI beherrskar nu, likasom Alexander I :ordom, situationen, undanrödjer tvisticheterna emellun sina bundstörvandter, och låter dem förena sig i det gemensammn ver et, enligt grundsatsen: Hvad som gäller dig, gälier ock mig. De första tecknen till en sådan samstämmighet äro redan synbara. De preussiska trupperna, trötta att längre hvila på Dybböls och Als lagpr, ha skridit till eröfringen af Rendsborg. Ötverbefälhafvaren tör de sachsiska och hannoveranska trupperna protesterar inför förbundsdagen (d. v. s. nio af de små stater, hvilka ense Augustenborgarens auspråk som en brukbar protest). Förbundsdagen har nedsatt en undersökningskomite, som måhända kommer att atgilva ett ogillande votum emot hrr Rechberg och Bismarck: men under tiden önskar Preussen 1å i siva händer materiella garantier för att kommu i tilljälle att kunna sä — ?Ar det någon som vill ha Rendsborg, Kiel eller Slesvig, så må han komma och ta dem?. Hvemj kan väl veta huruvida icke någon af dessa små tyska furstar, som redan nu sitta temligen vacklande på sina troner, kunna helt och hållet förlora sin tillvaro på dennv kongress, midt under det de söka att tå sitt antal tillökt med en ny. Under det man i Mimchen, Dresden och Hannover drömmer om att bilda en tredje tysk makt, så funderar man i Wien på huruvida ej bara två kunna göra tillfyllest. Sålunda är jemvigtsystemet stördt, de Napoleonska bladen ropa, och Moskwas Gazette svarar, att hädanefter det icke gifves mer än en fråga — den Napoleonska. Och hvad gör väl England? På den första Wienkongressen gjorde det, blott för att nedsätta Frankrike, Ryssland allt för stort, och nu låter det af afundsjuka emot Frankrike Ryssland jemte dess båda drabanter, göra större än någonsin. England är ej närvarande på kongressen: men i andanom är det der, och spelar den mest ömkliga figur. TILL Ta Napoleon befinner sig äfvenledes der 1 en viss förödmjukande ställning, sträfvande efter sina fienders gunst och förtröstande på deras ädelmod likasom Napoleon I när han gick ombord på Bellerophon förlitade sig på Englands ädelmod. Den tredje har väl icke i likhet med den förste ebdikerat, men ehuru han icke har antagit batalj och icke haft något Waterloo, så ser kan sig likväl omgifven af sina tiender. Han har sin armå ännu orörd, men hvurtill tjenar väl en armå, då fienden är i huset. Han bekämpar de liberala och smeker de klerikala och leg timisterna, hvilka hoppas snart kunna förråda honom. Hau eger 1 Ihahen en tro gen och nödvändig bundsförvandt, men han gör allt sitt till för att såra deune och försvaga i stället för att stärka oss, hvarigenom han kunde få oss på sin sida i det sista at5 Huru kan väl Napoleon rnecs, SaRVONEernas, navernas sida, sedan han ötvergifvit rae och danskarne ? Måhända tror han sig haiva vunnit tyskarae till vänner genom att lita dem handla efter behag: men de rufva redan på att belöna honom för hans indirekta bistånd med ett försök ait omstörta hans tron.?