Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 2

en suverän och insättes en annan (hör, hör!). Och böra vi icke å andra sidan b trakta denna sak med hänsyn till traktaternas förbindande kraft i allmänhet? Ifall det nya sättet att behandla traktaterna sanktione:as, så blir följd den, att ju äldre en traktat är. och ju större fas het den vunnit i Europas rätt. destomindre kan den faktiskt göra anspråk på att tförblitva bestående (hör!). Jag ser hän en mycket stor far; ty hvad som i ena ögonblicket är ett prejudikat. skall i det nästa vara en regel. och makten blir den enda garantien för att någon kan upprätthällas (hör!). Man bör lägga väl märke till. mylords. huru farligt det är att till låta, att en iiten och svag stat öfverväldigas. utplundras och sönderstyckas al en koalition mellan stora och mäktiga stater. utan att någon hjelper den eller försöker afvärja slaget. Det fins icke en enda stat i Europa, som icke j måste känna sig i hög grad förrn id af hvad som tilldragit sig 1 Danmark. Då de båda tyska stormakterna utan de neutrala makternas in blandning kunna taga Slesvig och Holstein i besittning och utplundra Danmark så mycket dem lyster, hvad för säkerhet har man då för, att Preussen icke, sedan först Kiel tagits i besittning såsom tysk station för flottan. börjar krig med Holland. för att komma i besittning at Texel? Samma betraktelse är tillämplig på en annan svag stat, Belgien. Hvad skall väl afhålla Frankrike från att rycka in i Belgien och sätta sig i besittning af hamnarna vid Schelde? (hör. hör!). Mvylords. denna danska fråga är på samma gång en svensk. en holländsk och en belgisk fråga. Det r frågan om alla de mindre och svagare europeiska staternas existens; det törderf som. nu dragits öfver Danmark utan något förs att förhindra det. skall sprida skräck i de mindre staterna och tillintetgöra deras sjeliständighetskänsla. Framför allt. mylords. betraktar jag detta uppträdande. af Österrike och Preussen såsom en demonstration, alldeles särskildt riktad ar despotiska makter mot den växande friheten i Tyskland och spridningen af konstitutionella grundsatser. Vi veta, hvilken ställning konung Wilhelm och hans parlament intogo, innan fiendtligheterna mot Danmark började. Vi veta också. hvad som försiggick i Österrike, ehuru förhållandena der voro bättre och gåtvo anledning till större hopp; men ingen. som genom tidningarne följt den danska frågan, ingen. som lagt märke till sakernas utveckling i Europa. kan hysa något tvifvel om. att i detta fall fanns. jag vill icke säga, en väl anlagd, utan en skamligt anlagd plan att tillintetgöra det danska folkets frihet och likaså tilhmietgöra folkets frihet i Preussen och Österrike (bital). Min fruktan härför har icke sin grund i tron, att ett sådant tillstånd skall bli varaktigt, och icke heller hyser jag något tvifvel om, att upphofsmännen skola drabbas af välförtjent straff; nej, mina bekymmer ha sin rot deri. att jag för få månader sedan såg en jemn och lugn utveckling af frihet, som skulle ha skänkt folket på alla dessa områden fred och lycka. Deras herrskare ha upp: fört en dam mot denna rörelse, och för en tid skall det lyckas dem att hejda den: men det dröjer icke länge, förrän den spränger alla band, och framstörtande med en lavins våldsamhet, skall den tillintetgöra dem, som försöka hålla dem i tygeln (hör, hör!). Just derföre att jag är öfvertygad om. att på hvad som nu skett. vedergällning, förfärlig vedergällning måste följa. taI lar Jag nu med så mycken oro om det beteende. som det utan gensägelse blifvit Preussen och Österrike tillåtet att adagalägga (hör hör!). Vi kunna i min tanke icke dölja för oss, att det bakom alla dessa transaktioner ligger något. som är ännu farligare än hvad vi se. Då vi lika litet äro i stånd att på ett förnuftigt sätt förklara Rysslands och Frankrikes uppförande. som vi kunna detta hvad de andra makterna angär, så säger jag. att vi måste väl akta på oss sjeltva. och att vi måste stärka vår egen makt genom att på allt sätt förbättra vårt försvars n icke allenast i afseende på befästningar. utan en hvad beträffar vår arme, både den reguliera och den irreguliera. samt vår flotta (hör. hör!). Vi böra äfven bemöda oss om, och det borde vi alltid göra, att stå på den bästa fot med Frankrike; men under alla omständigheter hyser jag det hoppet, att den gamla nationalandan, som icke ansåg vinning för det enda goda af vigt, utan alltid hade öga för frans bud och en saks rittvisa, skall ånyo väckas till lif (bifall). Olvekligtvis tyckas last och brott obehindradt driiva sitt spel från ena ändan af Europ till den andra. Kan väl i historien någon gr mare befallning uppvisas än det edikt. som ci sierna från deras hem, utan att de något motstånd mot den regering. som hade in: vigt dem till landsförvisning? (hör, hör!) Fins det i historien något exempel på ett folk. som till den grad förtrampats som polackarne på de allrasednaste dagarne? (hör. hör!) Qvinnor och barn, gamla och unga, deras familjers hopp och stolthet. ha utan barmhertighet blifvit sända i landsflykt (sannolikt efter grumdsatsen. att den bästa menniska bäst egnar sig att gå i landsflykt) och tvungne att begitva sig ifrån Warschau till Siberien, på hvilken resa många dött under vägen, hvaremot de, som öfverleft ansträngningarne, vid sin ankomst sett sig dömda till ett ht i slafveri (hör. hör!). Då vi vidare se den orättvisa behandling. Danmark lidit. i det Osterrike och Prewssen ryckte tram. sedan deras egna anspråk blitvit uppfyllda, och gingo från den ena ägen till den andra. till dess de bemäk;tigat sig en stor del af ett urgammast land — då jag ser sådana handgripliga brott mot rätt och rättvisa, känner jag, mylords. att det icke kan fortuara att gå så, utan att tuktan och vedergällning oundgängligen måste följa derpå. Jag beder blott om, att vi. som icke ha tagit någon del i denna förfärliga orätt, att de. som icke hatt någon del i den. genom den gudomliga nåden och barmhertigheten måtte bli fri tagna från straftet, och att straffet, om det kommer. blot: måtte drabba dem, som haft del i I brottet. (bifall. ) Såsom ett bevis på huru den nu pägåenI de fredskongressen i Wien uppfattas af det