Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 2

kit, och deras uppmärksamhet drogs snart från den uykomue genom eu ny kör och en ny fluska vin. Under förebärande att han behöide hvila, lyckades Esca draga sig ct stycke bort från vaktelden och länande en kappa från en blossande kamrat med en steutorestämma, lude hau sig ned i skuggan at ett arbutusträd och låtsades falla i en djup sömn. Derpå började han så smånugom, likt en orm, krypa framåt på gr vallen, och kom snurt ur sigte, i det han qvarlemnade sin kappa i en sädan ställning att den tycktes likua en soivande gestalt, samt skyndade sig nu i riktning åt palatset. dit hun leddes genom talrika på atstånd tindrande ljus. Ätven här hade redan alarm blifvit väckt. Hopar af slaivar, både manliga och qvinhga, isynnerhet greker och asiater, rusade ut och skyndade bort genom trädgården 3 mycken törskräckelse. Britten kunde icke undgå att märka, att ingen var tomhändt, och värdet at deras bördor antydde att de icke hade lör afsigt ott någonsin vända tillbaka. De fäste föga uppmärksamhet vid honom, då de ilade förbi, med undantag al uägra bland de mera rädda, hvilka kastade en blick på huus kraftiga g t och derpå vände sig bort och flydde ännu hastigare undan, medan andra, som märkte att hun var obeväpnad, ty han bade lemnat sitt svärd hos germavnerna, tillkastude honom en föruktbg gest eller något rått skämt, som de trodde barbaren icke skulle fatta förr än det var för sent att hämnus. Sålunda uppnådde han palatsets stora facad, och här ljödo trumpeterna, och det germanniska gurdet ställde upp sig, tydligen för att motsca ett anfall. Mn k uce icke missivud sig på utiryeke. I dessa mäns or ten, viler på hluugen al deras tunga vapen. Eburu de uppiyllde hutvudgården, rusade dock en ström al flyktingar ut genom sidodörrarne, och genom en af dessa beslöt britten att tränga sig in. Kastande en blick på iv ståtlige karigrs som trädde upder var merslösa under inflytande at det vin de druc